Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 95
Catharina,
Gud!
Märta Leijonhufvud.
Släpp usla!
Catharina.
Hjälp!
Märta Leijonhufvud.
Blod!
Catharina.
Moders-hjärta!
Märta Leijonhufvud.
Blod! {Hon springer ut med Prinsen.)
Men vid sidan af dessa modernt patetiska scener med deras
abrupta dialog stå andra, där alexandrinen sväller ut i pompöst
lugn och där det serveras välrundade sentenser om den rätta
härskarkonsten, om det sanna modet och den äkta fosterlandskär-
leken. Här äro vi åter i den fransk-klassiska tragediens värld.
All ifver och brådska är här borta; man rör sig med äkta fransk-
klassisk grandezza. Personerna göra ingen hemlighet af att de
läst Corneilles tragedier. Erik erinrar om Augustes ädelmod
mot Cinna, och Stenbock påminner om Cesars knäfall och tårar vid
Pompeji graf (Pompée, A. 5, se. 1.). Vi kunna plocka fram dussin-
tals förträffliga fransk-klassiska sentenser:
Et statsfel ofta är, at strax förbättra söka
De fel man nyss begått. . .
Den ej förlora djärfs, kan aldrig segrar vinna . . .
Alting förgås, Monark! odödlig äran är. . .
En tapper död är mer, än lifvet utan ära o. s. v.
Det finnes till och med hela dialoger byggda på dylika stolta
tirader, som utan att på något sätt vara lånade oemotståndligt föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
