Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Martin Lamm
där ej ens den renaste undgick att besudlas. Och för att sceniskt
ge uttryck åt denna lifvets bittra ironi, såg han ej annan utväg än
att skänka alla sina personer något af den typ, som för honom
liksom för hela hans tid representerade kontrasten i dess skarpaste
form, den ömsinte brottslingens. Det torde ej behöfva förklaras,
hur svårt, att icke säga omöjligt, det är att framställa karaktärer
af denna läggning i scenisk form. De handla ju ständigt i strid
mot sina innersta instinkter, och författaren måste belysa detta
genom monologer eller genom att låta dem midt under våldsdåden
orda om sin ömhet. Åskådaren står villrådig om han skall döma
dem efter orden eller efter handlingarne, och han blir än mer för-
bryllad af att se alla, förföljare liksom förföljda, påkalla hans sym-
patier. Det är detta, som gör att Erik XIV verkar mer som en
tendentiös roman än som ett drama — och detta har den gemen-
samt med flertalet borgerliga dramer, — och att det, trots sin
händelserikedom, saknar dramatisk spänning.
Det är svårt att formulera ett helhetsomdöme om Erik XIV.
Skrifvet under en tid, då de nya intrycken strömmat öfver skalden,
utan att han fullt hunnit göra dem till sin personliga egendom, er-
bjuder det en besynnerlig blandning af olika diktformer och stil-
arter. Halft historisk tragedi, halft dram, influeradt af Corneille
och Voltaire liksom af Shakspere och Lessing, förefaller det mer
som ett vågsamt experiment, än som ett fullgånget konstverk.
Man märker för tydligt de ansträngningar det kostat skalden att
bygga det; de sceniska effekterna verka afsiktliga, de stilistiska
glanspunkterna virtuosmässiga. Man har hela tiden känslan af att
befinna sig i kulissernas värld, verklighetsillusionen saknas.
Och dock är detta verk det första, där vi få göra bekantskap
med den diktargestalt, som vi endast dunkelt skymtade bakom
fablerna. Det är den verklige Lidner, som här träder oss till mötes
med sina sublima och löjliga drag, med sitt mäktiga patos, som
ständigt sväfvar i fara att slå öfver, med sin varma känsla, som
ofta riskerar att rinna ut i kvinnlig veklighet, med sin praktfulla,
suggererande lyrik, som dock så ofta kan stelna i ihålig deklama-
tion. Han har lärt mycket af Creutz, särskildt stilistiskt. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
