Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Martin Lamm
ment återfinna vi hos Young och hos de graf- och kyrkogårds-
skalder, som höra till hans krets. Jag erinrar exempelvis om den
berömda inledningen till Blairs The Grave, som ju är hållen i all-
deles samma färgskala som Lidners — grafdörrarnes gnissel och
nattfågelns hemska tjut finnas sålunda redan där. I hemsk spök-
stämning öfverträffar den kanske Yttersta Domen. Men i gri-
pande storslagenhet, i enkel och lugn diktion står den svenske
skaldens begynnelsestrof oupphunnen. Så mäktigt och fullto-
nigt ha aldrig grafvens och förgängelsens klockor ringt i svensk
dikt.
Och denna rent subjektiva ton, som Lidner i inledningspartiet
efter Youngs förebild anslagit, försvinner ej heller under den öfriga
delen af dikten. Det är öfverallt skalden själf som ser och hör.
Liksom i en dunkel vision draga alla gestalter förbi honom, och vi
få hela tiden del af hans stämningar och reflexioner. Någon en-
hetlig episk skildring af den yttersta domen erhålla vi ej.
Kanske förstå vi bättre detta drag hos dikten, om vi vända
oss till en annan af Lidners förebilder, Klopstocks Messias. I dess
18:de och 19:de sånger förekommer en skildring af yttersta domen,
hvilken, som Warburg påpekat, inverkat på Lidner. Klopstock
låter Adam i en vision skåda sina efterkommandes slutliga öde.
Uppslaget är från Paradise Löst (Bok XI), där ängeln Michael på
ett högt berg visar Adam hans släktes historia till syndafloden.
Men dessutom har Klopstock tagit starka intryck från Young, som
han älskade och beundrade. Hans skildring af den yttersta domen
hvilar naturligtvis som alla dylika på Apokalypsen, och den fromme
skalden har följt bibeltexten rätt troget. Ur de öppnade grafvarne
strömmar vid domsbasunens ljud en oöfverskådlig skara uppväckta
döda, som alla få sin dom vid den allsmäktiges tron. I fördelnin-
gen af de saliga och fördömda röja sig sjuttonhundratalets humani-
tära idéer. De dygdiga hedningarne komma in i himlen, under
det att de intoleranta troende, inkvisitionens handtlangare och de
trotsande gudsförnekarne dömas till helvetets kval. Särskildt
skarpt utfar Klopstock mot de dåliga konungarne, " der kriechenden
Menschheit erste Schande." De störtas utan förbarmande ned i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
