Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Martin Lamm
mens uppfattning af de nyktra hvardagsmänniskorna betraktas søm
en galning. Vi känna igen teorien från Werthers hetsiga diskus-
sion med Albert: Människor, som uträttat något sagolikt stort, ha
alltid ntskrikits som druckna och vansinniga.
Och för Lidner liksom lör Werther är därför fältropet: Bort
från hvardagstillvaron, där undantagsmänniskan blott känner sig
insnörd och missaktad! Gång på gång framskymtar i Lidners bref
och företal tanken på Amerika, landet bortom "de omätliga hafven %
där "svanen" hoppas "bland okända skär finna en strand, der han
får hvila och klaga, innan vågen svallar op och störtar honom
ner i det svarta eviga djupet." Också den andra utvägen att
komma bort från den kvalfulla tillvaron skymtar ibland fram, såsom,
i dikten Till min mors skugga:
En vink din enda son du gifver:
Han flyger i sin moders famn.
Om presten . . . (skall det gräma mig?)
Ej någon jord på kistan kastar,
Men från min graf med fasa hastar
Och full af fördom korsar sig:
Blott Samariten där sig ställer
Och tårar tårar, tårar fäller!
Werthers egna ord i afskedsbrefvet till Lotte.1 Men vi be-
höfva ej oroa oss; Lidner är hvarken någon Werther eller någon
René. Han saknar modet att sätta pistolmynningen för pannan.
Och ehuru han alltsomoftast i bref hotar sina gynnare med att ett
skepp ligger sedelfärdigt i Göteborg till Amerika, gör han aldrig
allvar af att stiga öfver landgången. Får han blott några slantar,
ser han lifvet solgladt, spelar grandseigneur, åker i grann kostym
i hyrvagn och delar ädelmodigt och storslaget ut allmosor. Då
pängarne äro slut, börjar tragedien på nytt.
Han är ett stort barn, som aldrig kunnat inhämta lifserfaren-
heternas enklaste läror, att ingen njutning varar beständigt, att
verkligheten sällan motsvarar våra förväntningar. Hvarje motgång,
hvarje besvikenhet, om än så hvardaglig, tar för honom gestalten
. * Ach, ich wollte ihr begrübt mich am Wege, oder im einsamen Thale,
dass Priester und Levit vor dem bezeicbneten Steine sich segnend vorübergingen
und der Samariter eine Thräne weinte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
