Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Kyrkostötoschopia Saebyensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkostötoschopia Saebyensis 31
diktningen kunna närmast paralelliseras med den upplösande verkan,
som Cervantes’ Don Quijote utöfvade på Medeltidens sentimentala
och äfventyrsfulla riddareromaner. Den förebådar och beledsagar
hela genrens utslocknande.
Den äldsta dylika parodiska hjältedikt i den nyare tiden (antiken
hade som bekant också haft sin parodi på hjältedikten:
Batracho-myomachia) är Alessandro Tassonis kvicka sånger om den strid, som
utbröt mellan Bologneserna och innevånarna från Modena, därför att
de senare från de förra under ett ströftåg bortröfvat ett tarfligt
ämbar. Det var La Secchia rapita, som gaf Boileau lust att rimma
sitt lilla epos Le Lutrin, en dikt, som är väl komponerad och
elegant skrifven, men knappast äger någon högre grad af vis coniica.
Den engelska litteraturen äger i Popes "The JRape of the lock"
(1712—1714) en dikt af samma karaktär, och den danska i Holbergs
Peder Päars (1719 o. ff.), kanske mästerverket i hela genren.
Den svenska litteraturen besitter visserligen icke någon heroisk
komisk dikt af sådant mästerskap som Peder Päars, men
riktningen har dock äfven i Sverige lämnat spår efter sig. Ar 1766
publicerades i Gjörwells tidskrift Svenska Magazinet Kurriaden eller
et minnesquäde öfver den oförliknelige ekorren, Kurre benämnd, som
med döden afgick i Stockholm år 1765. Dikten omtrycktes sedan
i Svenska Parnassen 1784 och återfinnes äfven i Vitterhetsarbeten
af Christoffer Bog. Zibet. Upsala, P. Hansellis förlag. 1853.
Redan denna dikt uppenbarar ett drag, som sedan återfinnes i
alla dessa svenska parodier: den anspelar på en bestämd, verklig
tilldragelse, en eller annan hvardagshändelse, som besjunges med
epopeens pompösa epitet och i dess högtidliga ton. Zibets dikt,
hvilken utmärker sig genom en ledig diktion men icke öfverväldigar
genom sin kvickhet, utgör ett grafkväde öfver en ekorre, som
blifvit sönderklämd i en dörr.
Mera bekant än Kurriaden torde Boråsiaden vara att döma
efter diktens täta förekomst i samlingar och de anspelningar, som
finnas om den i den samtida litteraturen.
Författaren var Olof Rudbeck d. y. (1750 — 1777). Rudbeck
uppgifver i diktens företal, att han författat dikten kort efter det Hof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
