Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Teaterhistoriska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teaterhistoriska studier 3
Montfleury (L’école des jaloux) och Desmarres (Merlin Dragon). Ett
spanskt original, Calderons La Därna duende, återgår i Hauteroches
La därne invisible, som äfven stod på truppens spellista.1
Vanligen synes man hafva uppfört ett allvarligt drama eller ett
större lustspel och därefter afslutat föreställningen med en kortare
fars eller en Arlequinskomedi. Man undvek att två gånger å rad
uppföra samma drama. Äfven vid särskildt populära stycken, såsom
Les fourberies de Scapin, M. de Pourceaugnac, Agamemnon och
Cléopatre, hvilka gåfvos flera gånger, iakttog man denna
grundsats. Här liksom öfver hufvud taget i fråga om angelägenheter,
som rörde skådespelarkonstens och teaterns rent praktiska sida,
rådde antagligen öfverensstämmelse mellan de tyska och franska
vandrartruppernas tillvägagångssätt, oafsedt de för öfrigt befintliga
skiljaktigheterna i deras konstnärliga verksamhet. Med hänsyn till
tekniken hade naturligen det Rosidorska sällskapet däremot föga
eller intet gemensamt med traditionen från den gamla holländsk-tyska
komediantscenen. I detta hänseende torde man få tänka sig de
franska sällskapen som representanter för det klassiska
1600-tals-dramats mot alla yttre tekniska konstgrepp och effekter afvogt
stämda ästetik.
II.
En vandrartrupp i Stockholm på 1730-talet,
Om de tyska vandrartrupper, som under 1700-talets första
decennier besökte Sverige, äga vi i allmänhet föga kännedom. Det
arkivaliska material, som skulle kunna utfylla denna lucka i vår
teaterhistoria, har nämligen ännu icke i någon egentlig utsträckning
blifvit undersökt. Genom en lycklig tillfällighet äro vi emellertid
i stånd att i ett fall med tämligen stor noggrannhet följa ett dylikt
skådespelarsällskap i dess verksamhet under en ganska lång
speltermin. Vintern 1733—34 hade nämligen Stockholm besök af en
1 Om den långvariga popularitet, som detta i flera öfversättningar
föreliggande drama vann på komediantscenen jfr nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
