Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Till Per Elgströms biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34 Fredrik Böök
i början är svårt och utmärkt af en ständig strid med behofvet,
skall väl fäderneslandet en gång försörja mig."
Det sista skedet af Elgströms lif, från hösten 1809 till hans
död den 28 oktober 1810, ligger i öppen dag genom hans talrika
bref till Atterbom och framför allt Palmblad, och då dessa i allt
väsentligt äro återgifna i Böttigers "Auroraförbundet" och Fruncks
"Bref rörande nya skolans historia", är det onödigt att här
närmare ingå därpå. Det bör endast erinras om hvilken betydande
andel i fosforismens litterära organiserande som är hans. I sitt
bref af 22 okt. 1809 [1] kastade han den tändande gnistan: han
föreslog Atterbom och Palmblad att icke låta sig öfverflygla af
Lyceisterna, utan genom att utge ett urval af Auroristernas verk
förekomma dem eller åtminstone vinna en plats vid deras sida. När
vännerna med ifver omfattat hans plan, var det han, som påyrkade
en klok anspråkslöshet i det yttre uppträdandet: han afrådde från
att tillkännage Auroraförbundets existens på titelbladet och ville
ha publikationen helt enkelt kallad Orfika, han önskade en icke
alltför praktfull och pretentiös utstyrsel och ville att författarnas
namn icke skulle utsättas; för egen del motsatte han sig t. o. m.
sina initialers röjande. I denna blygsamhet låg också försiktighet;
han fruktade att hans ämbetsmannakarriär skulle skadas af hans
litterära kätterier. Däraf också hans förbittring öfver Polyfems
angrepp på "Ett stort, ett patriotiskt tänkesätt", däraf hans
upprepade maningar att icke inblanda Fosforos i Polyfems polemik.
I sitt sista bref (till Palmblad, af 20 september 1810[2]) klagar han
bittert öfver det loftal Atterbom gifvit Hammarsköld och Polyfem
i poemet "Till Sofi**", hvilket han trodde genast ha föranledt
allusioner i Journalen. Han säger bl. a.: "Det var vår
öfverenskommelse, att ej bemänga oss med markallianerne eller själfve
anfalla, och nu har det likväl skett, och förbittringen börjar. Jag
förklarar härmed, att jag alldeles ogillar ett sådant uppförande,
och vi måste först angripas eller också rakt framgå vår bana, som
ej bör likna Polyfems. - - - Nu är jag också sjuklig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
