Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Till Per Elgströms biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Fredrik Böök
och brottas med kamraten. Till Atterboms förundran bytte
Elgström då genast om sätt och skilde sig hvarken i dialekt, uppsyn
eller åthäfvor från sina genuina landsmän; med en missnöjd min
afbröt han hvarje Atterboms försök att föra samtalet in på ett
poetiskt eller filosofiskt ämne. För dessa hans vänner var hela hans
inre lif alldeles okändt; hans bemödande att likna dem "gick nära
till ångest" försäkrar Atterbom. Så snart de aflägsnat sig var han
sig åter lik. — Hvilken smärtsam erfarenhet, hvilket brådmoget
mänskoförakt ligger det icke bakom det "vemodiga smålöje", som
Atterbom såg hos honom vid dylika tillfällen.1
För Elgström var realiteternas värld djupt betydelselös; hela
hans varelse sträfvade upp mot en högre rymd. Så till vida var
han alltid romantiker. Den filosofiska formen för hans åskådning
förändrades, men dess grundtendens var densamma. I de äldre
prosafragmenten, i brefven till hemmet talar han ännu
upplysningens formelspråk, men äfven däri uttrycker han en längtan, som
aldrig riktar sig på de näraliggande verkligheterna, utan mot
framtiden, mot aflägsna fantasibilder.
Man får af hela den abstrakta och spekulativa riktningen i
Elgströms högre själslif icke dra den slutsatsen, att han icke kände
verkligheten eller saknade praktiskt sinne för den, endast att han
fann den låg och ovärdig. Brefväxlingen med Palmblad vitsordar
i hög grad hans erfarenhet och hans säkra blick i världsliga
angelägenheter. Men i sin poesi berör han aldrig den omgifvande
verkligheten; hans Pegasos har förvillat sig i spekulationens ljusrymd
och hittar icke tillbaka till jorden. De enda vittra alster, till hvilka
han hämtat stoff ur lifvet omkring honom, äro hållna i en burlesk
stil, som skall föreställa ironi; i själfva deras vårdslösa form röjer
sig föraktet för ämnet. ("Bön till Neptunus", "Nödvändighet för
Marstrands stad ete", "Köpmannen", "Pastorsadjunkten",
"Professor Synthesius".) Och dock visa särskildt de båda förstnämnda
verklig iakttagelsegåfva. Än starkare framträder denna i de otryckta
fragment, som meddelas i bilagorna; de föreskrifva sig från
informatorstiden på Bremsegård vid Marstrand och återge samtal, som
1 Minnesteckningar och tal, II, s. 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
