Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Ett par tillägg om Kellgrens sista diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Sverker Ek
hela denna lyckliga sommar i samlif med naturen, haft en ändå
större betydelse för Kellgrens vidare utveckling. Så mycket af
Kellgrens tid under de sista åren hade glidit bort under tärande
sjukdom, och om sängliggandet också gett honom många tysta
stunder af eftertanke och själfrannsakan — jämför K- och k-brefvets
tillkomsthistoria — så hade hans produktivitet, hans gestaltande
sinnlighet lidit därpå. Att just Kellgrens konstnärliga
skaparför-måga fick en förnyelse under denna sommar, därom vittna mindre
de små kärleksvisorna än den afslutade Nya Skapelsen, som också
i språkets skimrande uttrycksfullhet, i versens smittande tjusning
öfverträffar allt, hvad Kellgren förut gett.
Slutligen återstår det oss att i ljuset af Nya Skapelsens
tillkomsthistoria mönstra det inflytande, som gjort sig gällande på
dikten. Båda de små kärleksdikterna stå mycket nära Baggesens
samtida kärlekslyrik, sådan den framträder i Lydia (1783), Min
anden Skabelse (1785), Helbredelsen (1786). Däremot är det högst
anmärkningsvärdt, att Nya Skapelsens första version icke uppvisar
någon likhet med Dorats Le désir. Att då söka någon påverkan
därifrån i diktens nya delar förefaller mig sakna allt intresse, då
så mycket mäktigare krafter där göra sig gällande. Är det någon
af de förstnämnda dikterna, hvars inflytande räcker upp till Nya
Skapelsens nya partier, bör det vara Helbredelsen, där både
naturens och religionens förnyelse genom kärleken firas på ett med
Kellgren besläktadt sätt, fast det ej fått ett så stort uttryck som hos
denne. Det stora befruktande inflytandet på dessa diktens odödliga
delar kommer dock tydligen från Milton och från dem, som här
hemma representera de nya strömningarna: Thorild, Lidner, Clewberg.
Men icke heller denna påverkan sträcker sig så djupt. I Ode
öfver Förtviflan, i början till Sigvarth och Hilma, i Til Christina
hade Kellgren redan tolkat sambandet mellan själstillstånd och
naturintryck, och mot slutet af den sista dikten får tanken en ren
panteistisk färg, när han kan utbrista:
Då tycker han sig se, hur hvalfvet ljusnar,
Och gläder sig och vidgas med hans hjerta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
