Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Wrangel, Atterbom och Tegnér. Ett skaldemöte i Lund 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom o ch Tegnér 75
tisk botten — Livijns sista och märkligaste, Spader Därne, utkom
1824. Med prisskrifter i Akademien täflade, jämte Beskow och
Nicander, till och med den gamle Brinkman, som, smittad af den
allmänna poetiska lifaktigheten, ur sina epistolariska meditationer
och kritiska reflexioner lockats fram på vädjobanan. Och slutligen
uppträdde, 1825, Fahlcrantz — ännu anonym — för att i sin bredt
anlagda Noaks ark i satiriska spegelbilder fånga hela samtidens
litterära fysionomi.
1825 var det stora året i vår nationella litteratur,
kännetecknadt — utom af en mängd större och smärre publikationer af
ofvan omtalade och andra poeter — af Tegnérs Fritiofs saga och
Geijers Svea rikes häfder, båda tryckta under årets förra del,
likasom en ny poetisk berättelse af Franzén, Julie de S:t Julien.
Den nya tiden hade nu vuxit sig fast i sadeln. Romantiken
hade slagit igenom. Efter stridernas period, afslutad med Markalls
sömnlösa nätter, hade det positiva uppbyggande arbetet blifvit
starkt och fruktbart Dock var därmed icke den s. k. nya skolan,
fosforismen, som så att säga tagit romantiken — d. v. s. den tyska
romantiken — på entreprenad, öfverallt erkänd; tvärtom, i många
kretsar, ej minst i hufvudstaden, var till och med dess förnämste
representant, Atterbom, ännu oförstådd eller rent af förhånad.
Tegnér åter med sitt fosterländska patos och med sin kraft
och klarhet i stilen, hvilken, trots den starka koloriten, äfven kunde
tilltala den gamla skolans anhängare, stod nu erkänd som vår
främste diktare, beundrad och tilljublad af gammal och ung, hög och
låg, ja, föremål för så mycken hyllning, att han själf, fruktande
öfverdriften, led däraf och försökte afvärja den. För Fritiofs saga
sköts Lycksalighetens ö i skuggan, och Julie, Franzéns stackars
poetiska emigrantflicka, kom nästan icke alls med på den litterära
täflingsbanaj
Åt Franzén hade Tegnér alltid lämnat försteget. Atterbom,
yngre och djupt indragen i den hänsynslösa partikampen, hade han
svårare att erkänna. Men ett närmande förbereddes, om än
förberedelserna togo tid.
Försöket att få Tegnér till medarbetare i Phosphoros (1811)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
