Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Wrangel, Atterbom och Tegnér. Ett skaldemöte i Lund 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom och Tegnér 77
förekommit denne "lika ovänliga och oväntade som oförtenta";
men med en liten ed bekräftade han, att han nog trodde "att Herr
Professorns inre redan i detta fall erkänner en begången orättvisa.
Af mig är den längese’n glömd."
Så kom Epilogen vid magisterpromotionen 1820. Atterbom fick
läsa den hos Franzén i Kumla, erkände att den var "ganska vacker",
men gjorde åtskilliga anmärkningar mot det ensidiga krafvet på
klarhet.1 Dessa anmärkningar gå igen i stycket "Tegnér", som
förekommer bland de "Recensionsblommor", hvilka inleda den på
hösten samma år tryckta årgången af Poetisk kalender.
Glöm ej att mörkret sjelf för all färg, för all bildning är villkor,
Idel ljus och kristall gör att man ingenting ser.
Skugga är med öfverallt, der något skall synas och målas.
Kätten, all varelses mor, är ock all varelses grund.
Så ock i dikten det gifs, ja i Tänkandet sjelft ett Förborgadt,
Heligt, Hemlighetsfullt; roten af tanka och dikt.
Den anonyme författaren varnar för att låta sig berusas af en
tillfällig opinion; och med tanken på den Hammarsköldska
polemiken manar han Tegnér:
Tag från polemiska värf snart och för alltid godnatt!
Du är för ädel, för hög att begagnas till pöbelns orakel.
Men så kommer efter Recénsionsblommorna ett Fridsrop, där
skalden utbrister:
Tjusas mitt bröst? eller nalkas den tid, då det eviga Manhem
Skådar i värdigt förbund hela sin sångarekrets ?
Då dess skalder, ej lyssnande mer till sorlet för dagen,
Söner af samma natur, broderligt älska hvarann?
Om Tegnér icke var fullt nöjd med Recensionsblommorna,
förtjustes han desto mer af Fridsropet. Det hade helt och hållet
af-väpnat honom, skref han till Geijer i januari 18212: "Mig synes
1 Jfr Franzéns bref till Tegnér af juli 1820, tryckt i Ur Esaias Tegnérs
papper, s. 130.
2 Se jubelfestuppl., V, s. 215 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
