Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Creutz’ »Rustan och Mirsa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Creutz’ »Rustan och Mirza» 115
Lät mina pustar sig i Dina ådror smyga.
Re’n Själen färdig är, at Din til mötes flyga.1
Jag hanne andlös nu på mina läppar bär.
Men pulsen börjar slå ... det brustna ögat hvimlar?
I Himlar! Blide Himlar!
Åt Mirza lifvet gen, och tagen mit igen.
Mikza.
Ah!
Rustan.
Mirza!
Mirza.
Ah! — — — — jag andas än.
Hvar är jag? och hvem djerfs ur hafvets sköt2 mig rycka?
Mer vild, än vågen sjelf, fly från min syn, Barbar!
Rü STÄK.
Min3 Mirza?
Mirza.
Ser jag rätt? I Gudar! Hvilken lycka!
Jag frugtat, at det Sulim var.
Dess öfvervåld mig mer, än haf, och storm förskräcker.
Ah! Rustan, Ack! min Prins, du mig befriat har.4
Du mig ur dödens dvala väcker,
Och lif, och lugn, och sälhet ger.5
Rustan.
Prinsessa! at för Dig jag mig i döden vågar;
Är det väl någon dygd af mig?
Jag missnögt med et lif, mit hårda öde frågar,
Hvi jag ej hundra fått, at offra opp för Dig?
Mit hierta altid rent, ej skapat, at bedraga,
Har från det första ögnablick.
Då Dig, som dagen skön, mit öga råka fick,
Sig önskat kunna del i Dina öden taga.
1 Denna o. föreg, rad strukna.
2 ä. (af Creutz) f. dödens famn
3 ä. f. Men
4 ä. f. jag mig befriad ser.
é raden struken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
