Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Johan Mortensen
»Amen! Sade herr Ordens Biskoppen och bekräftade dermed sin väldiga
predikan emot denna verldenes flärd. Fing! pingli-ping! svarade Ordensstjernorne,
som ringde mot hvarandra, då Herr Ordens Biskopen nu nedkastade sig i
stoftet för att anropa den Mäktige. Högt snyftade de djupt rörde madamerna
på stora gången, och Auscultanten i Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl.
Svea Hofrätt Georg Pehr Humblom sade för sig sjelf: »när du en gång
hinner till vice President, så bör du i underdånighet undanbedja dig Kongl.
Maj:ts Nordstjerne Orden». Dock tillade han strax derpå, likasom besinnande
sig: »kommer dag, kommer råd!» samt grep efter sin i bänken N:r 60
insatta käpp med guldknapp . . . men käppen var borta.
Häröfver förvånade sig Auscultanten öfvermåttan, tagandes emellertid
till den ännu qvarliggande hatten: hvarefter han vidare såg sig omkring. I
bänken N:r 60 hade blott funnits en enda person, som under hela tiden hade,
utan att röra sig, med yttersta uppmärksamhet afhört den salvelserika
predikan och ännu satt i oförändrad ställning, lutad mot sitt spanska rör med
elfenbenskrycka. Honörn kunde Auscultanten omöjligen misstänka; derföre
såg han sig yttermera omkring jemväl i de närmast belägna bänkarna, men
förgäfves. Käppen med guldknappen kunde icke upptäckas. Och likväl
erinrade han sig så tydligen, att han haft den med sig till kyrkan, att han
ställt den bredvid hatten, och att han minst trenne gånger sett efter den då under
pågående predikan, förgängligheten af jordenes skatter varit bragt å bane. Medan
Auscultanten sålunda samlade sina tankar, för att noga och fullständigt erinra
sig de omständigheter, som ägt sammanhang med käppens bortkomst, kastade
han tillfälligtvis ögonen mitt öfver gången och såg ett ungt fruntimmer,
klädd i brandgul kappa och sidensars hatt af samma färg, lekande med käppen.
Men hon satt icke ordentligt i bänken, hon red tvärtom grensle öfver sjelfva
stolskarmen. Detta uppskakade Auscultanten, ty han visste icke, hvad han borde
tänka om ett slikt företag i Herrans Tempel. Så snart derföre som bönerna
voro slutade, och ordningen hade kommit till brödtaxorna samt Kongl. Maj:ts
Nådiga Varning mot förbjudna Spel, gjorde han ett förtvifladt försök att
genombryta den på gången uppställda dubbla linien af stolar och madamer.
Väl lyckades det honom; men då han ändtligen kommit öfver på
fruntimmerssidan var den unga damen tillika med käppen försvunnen, och föreföll det
honom, som hade hon något tycke med den på St. Jörans monument fängslade
princessan, som han nu, ehuru oredigt, påminde sig hafva tillförene sett.
Igenom detta kringsurrande i minnet, försattes Auscultanten i en verklig
förvirring. Närmare betraktade han de tvänne fruntimmerna, som sutto i
den bänk, på hvars kant den unga damen ridit. I dem igenkände han de
tvänne från kyrkogården inflyttade stenbilderna af tron och kärleken, hvilka
nu med yttersta andakt åhörde bönen för tjufvarne, som skulle bestraffas med
offentlig skrift och aflösning. Nu blef Auscultanten just likasom hemsk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
