Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Johan Mortensen
rendarien, såsom denne upplyser, i det han för ett ögonblick afbryter
sin läsning.
Därefter kastades Sankt Jöran i en brinnande ugn, men lågorna
gjorde honom ingen skada. Kejsaren trodde nu, att han var en
trollkarl och lofvade honom ett äreställe vid sitt hof, om han ville
göra ädelstenar och guld åt honom. Riddaren förklarade, att han
icke kunde uträtta något af egen makt. Kejsarinnan omvände sig
då till kristendomen, hvarefter hon försköts af sin grymme gemål.
Sankt Jöran ifördes ett par stöflar af glödande järn; gyllene sporrar
med stora rubiner växte ut ur stöflarne. Kejsaren sökte aftaga dem,
men förbrände sina händer. Han befallde då, att riddaren skulle
hudstrykas. Bloddropparna förvandlade sig till rosor. Kejsaren lät
gifva riddaren ett gift, som skulle göra honom vansinnig, men
Sankt Jöran predikade i stället med stor vältalighet. Kejsarens
handskrifvare omvände sig; folket anropade riddaren om bistånd.
Auscultanten afbryter här referendarien med ett långt utbrott
af "fosterländskhet". Referendarien afbryter i sin ordning
auscultanten med den förklaringen, att hans känslohäfning går för långt.
Sedan referendarien lämnat rummet, begifver sig auscultanten
ut i köket. Där hör han tre röster samtala, men kan icke se något
mänskligt väsen. Slutligen förstår han, att det är två kaffepannor
och ett ölstop, som konversera. Det är en kammarherre, en fru
Bergström och en protonotarie, som referendarien förtrollat. Och som
just en fållbänk sedan gårdagen står ledig, blir auscultanten
förskräckt och tror, att referendarien där tänker innesluta honom,
hvarför han springer, ända tills han kommer fram till hörnet af
Skomakaregatan. Där möter han Catharina. Samtalet mellan dessa båda
"embetsverkens Astolf och hans Felicia" utgör en parodi på
Atterboms Lycksalighetens ö och det Atterbomska ordvalet. Då
auscultanten får veta, att klädmäklaren upptagit Catharina som eget
barn, trolofvar han sig med henne och kysser henne. Han skulle
just göra detsamma för andra gången, då han märkte, att något
ovanligt tilldrog sig nere i gatan, där ett sällsamt ljus utbredde
sig men lika hastigt försvann. En polisbetjent skrek: ’Där ha vi
upplysningen!’ Han varnar de trogna medborgarne för detta ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
