Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Johan Mortensen
dariens rökgubbar, under hvilken bild vi sett Livijn bland annat
parodiera göterna.
För tredje gången läser klädmäklaren i svartkonstboken. En
stor svart hund med lågande tunga och gnistrande ögon började
dansa utom kretsen. Hunden försvann och ett svart moln, på
afstånd liknande en sky af korpar och kråkor, framsköt från berget
och tog vägen mot staden, där det bildade sig till ett ofantligt
hufvud, ur hvars ögon en blå eld ormade sig och kring hvars tänder,
bleka som ett liks, skummade sig ett gult etter, som, blandadt med
det ur näsan frambrytande röda töcknet, bildade öfver gestaltens
hjessa en omätlig tiar, hvarpå Storkyrkotornet lyste som ett kors.
Gestalten utsträckte mot Tyska kyrkan en hand, en regnbåge
framsköt öfver byggnaden och en i nattliga färger glänsande
morgonrodnad formade sig öfver kyrkorna. På midten af denna tronade
en bild, klar som en junidag och mild som en nordisk sommarnatt,
på hvars sorgset leende panna Vintren tecknat en likpsalm om
alltings förgänglighet. Tiaran med hufvudet försvann, nedsjunkande
omkring Skeppsbron som ett stort handelshus, då det upphör att
betala.
Långsamt började denna gestalt att på morgonrodnadens vingar
framsväfva öfver sjön. Klädmäklaren öppnar åter svartkonstboken
och tusentals tordyflar och trollsländor skjuta ned mot gestalten.
Men deras anfall misslyckas. Alla vidunderna fly för honom.
Hararne fingo vingar, bläckhornen utgöto proklamationer, grodorna
skyndade tillbaka till träsken. Auscultanten är full af fasa, men
klädmäklaren förlorar icke fattningen, utan anropar Röökman,
Röökström och Rööklund, uppmanande dem att förklara, huru oskickligt
detta svärmeri är midt under upplysningstidehvarfvet. Röökman
efterkommer tillsägelsen, men upplöses i en rökfläck under ljud af
en bland kraftens vanliga dödspustar.
Stormen växer och drifver allt framför sig. Äfven auscultanten
befinner sig utan att veta huru på väg till staden. Han upphinner
klädmäklaren, som också i stark fart ilade framåt, fast med lika
mycken ovilja som den, med hvilken ministrar understundom
erkänna folkens rättigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
