Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar S:t Jöran 43
IL
Bland Livijns manuskripter finnes också en liten grupp af
aforismer, hvilka troligen äro nedskrifna under tyska fälttåget. I en
af dessa yttrar han: "Drömmar, drömmar! I ären min himmel och
mitt helvete. Jag drömde . . . den mest fantastiska trollroman.
Mindes jag den rätt och kunde beskrifva den, så vore "Der Zauberring"
snart fördunklad."
Det är visserligen icke troligt, att "Riddar S:t Jöran" i den
form vi känna den utgör en nedskrifning af denna dröm; i hvarje
fall hafva då många detaljer och hela romanens innebörd under
årens lopp förändrats. Men drömmens bilder har Livijn icke kunnat
glömma, och slutligen har det ögonblick kommit, då han gripit till
pennan för att nedskrifva dem.
Mycket i romanen tyder i hvarje fall på, att dessa scener först
tecknat sig för författarens inre öga som en brokig serie af
underbara trollerier, hvilka, så att säga, spontant uppstått ur ett
centralmotiv, men utan att vara förbundna med hvarandra genom en
djupare mening. Alla fantasibegåfvade naturer känna till detta tillstånd,
då själen, försänkt i sig själf, i drömmande eller vakande tillstånd
leker fram bild efter bild liksom ett kaleidoskop. För skalden själf
äro dessa bilder hufvudsaken. Han njuter dem i skapelsens
ögonblick utan att fordra någon förklaring, njuter dem som en slags
musik, åt hvars toner han saligt hängifver sig. Hvem kan tvifla om
att det är i denna sinnestämning, som Ariosto fördjupat sig i alla de
naiva sagor, af hvilka han uppbyggt sin skimrande hjältedikt. Vi
kunna ännu skönja det i den hänförelse, hvarmed han beskrifver
stridsscener, paradisiska trädgårdar, magiska förvandlingar,
hjältinnans skönhet och Rolands galenskap. Och när Cervantes håller
domedag öfver de gamla riddarböckerna ana vi, med hvilken ömhet
och kärlek han ännu omfattar dem. Så omedelbart, utan alla
tankar på metafysiska förklaringar är det också som Atterbom under
sina barnaår vid lampans sken försjunkit i läsningen af de sägner,
hvilka senare skulle skänka honom stoff till hans fantastiska
sagospel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
