Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar S:t Jöran 61
Det är redan påpekadt, att Livijns roman är full af utfall mot
fosforismen och göticismen. Den gamla skolan och Svenska
Akademien skonas icke heller. Men i stället för att Livijn i sina
tidigare stridsskrifter hufvudsakligen riktat sina anfall mot Leopold
och Wallin, har han nu utvalt den mångomskrifna kapten Lindeberg
till sin syndabock, hvilken i Markalls andra del är Wallmarks
vapendragare under namn af Lindwurm. Det är han, som får det ärofulla
uppdraget att kamma peruken och då han inpudrar den, upphäfver den
sin stämma och uttalar några förlöjligande ord om Lindebergs tragedi
Blanca. Därefter satiriseras Lindebergs skriftställareskap i
Stockholmsposten, och slutligen är han också hufvudpersonen i den stora
parodien på Svenska Akademien, där han i form af den mystiskt
till-värkade blyamuletten till Humblom öfverlämnar "bottensatsen af
sitt snille", som han icke själf behöfde, då han i sin själ hade en
ännu säkrare talisman mot den o akademiska fantasien. Slutligen
dör han, då han ansikte mot ansikte får skåda den gamla
Stockholmsposten, som har lof att skrifva i den nya, så mycket han vill,
och man skrider till hans begrafning1.
Därmed äro de viktigaste allegorierna eller alla de, som beröra
grundtanken i "Riddar S:t Jöran" genomgångna. Att söka
förklara alla dylika större och mindre utfall, som förekomma i
romanen, skulle taga för stor plats, i det att en dylik undersökning skulle
svälla ut till en fullständig kommentar. t Icke heller är det här
lämpligt att ingå på en karaktäristik af Livijns politiska åsikter
eller att i detalj jämföra "Riddar S:t Jöran" med hans största
politiska skrift "Om ministere och opposition". Vare det nog sagt
att öfverensstämmelsen är mycket stor mellan de båda skrifterna.
Wieselgren har fint karaktäriserat "Riddar S:t Jöran", då han säger,
att Livijn i denna roman låtit förnuftet tala som hofnarren fick
uttala det. I skriften "Om ministere och opposition" uttrycker sig
däremot Livijn "i allvarets konungsliga ton".
I sin mån utgör Livijns roman ett af de sista leden i den
1 Ideen att låta begrafva Lindwurmen, Stockholmspostens utgifvare, går
troligen tillbaka till en artikel i Polyfem I, 4: Märkvärdig skendöd. Jfr.
äfven en xenie af Atterbom i samma tidskrift I, 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
