Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar S:t Jöran 67
upptäcker han i geheimearkivarien Lindhorst, en förmögen
privatlärd, hvars orientaliska manuskript han kopierar. Dennes
praktfulla boning ter sig för den fattige studenten som en trollkarls
palats. Äppelgumman, hvars korg han kullstött, är en led häxa,
Salamanderkonungens dödsfiende. Serpertinas rival är conrektor
Paulmanns dotter, Veronika, hvilken emellertid i stället gifter sig
med Hofrath Heerbrand och får sina drömmar uppfyllda att blifva
Hofräthin. Anselmus däremot förmäler sig med Serpentina.
Livijn har dock långt ifrån kopierat scenerna i "Der goldene
Topf", men man kan steg för steg följa, huru hans fantasi i dess
händelser funnit hållpunkter för sin egen berättelse. Trots stora olikheter
låter en hel serie af väsentliga paralleller uppvisa sig.
Geheimearkivarien Lindhorst är egentligen Salamanderfursten Phosphoros såsom
han själf skämtsamt med "orientalisk svulst" * berättar för
stamgästerna på sitt kafé. Hans ur-ur-urstamfader var en eldslåga, och
hans fader har nyligen dött för en trehundrafemtio år sedan.
Re-ferendarien är egentligen centurionen Protoleus, som lefde vid
kejsare Diocletiani hof. Liksom Lindhorst sysselsätter han sig
med de hemliga vetenskaperna, men då sådana icke existera, säger
Hoffmann skämtsamt, vill detta egentligen säga, att han hängifver
sig åt kemiska och alkemistiska studier.
Lindhorst berättar, att han har en broder. Denne uppträder
icke i Hoffmanns berättelse, men arkivarien upplyser, att han
begifvit sig unter die Dracken, d. v. s. på vanlig prosa, att han gått
under. Här har man utgångspunkten för klädmäklarens gestalt i
Livijns roman, hvilken också är en dålig människa. Dennes
peruk brukar för Humbloms fantasi antaga formen af ett par svarta
drakvingar. Detta drag är möjligen en direkt erinran och
omvandling af Hoffmanns ofvannämnda uttryck. Lindhorst och hans
broder hafva råkat i strid om en präktig onyx, hvilken fadern
skänkt åt honom, älsklingssonen. På liknande sätt strida
referen-darien och klädmäklaren om käppen med den magiska kryckan,
1 Uttrycket fälles af registrator Heerbrand. Det återfinnes i en af
replikerna i Prinz Zerbino af Tieck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
