- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiotredje årgången. 1912 /
75

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Riddar S:t Jöran 75

lifliga, yttre porträttlikhet, den på en gång lätta hand och skarpa
observation, som vi äro vanda vid, sedan den svenska
prosaberättelsen under ett femtiotal år lärt af fransmän och engelsmän. Man
skulle i hans skildringar önskat något mera af den friskhet och
omedelbarhet som utmärkte Cederborgs taflor. Lifligast skildrad af
dylika scener är obestridligen Hasselbacksfesten.
Magnetiseringsscenen är däremot för skarpt karrikerad. I detta afseende kunde
Livijn lärt långt mera både af Jean Paul och framförallt af Hoffmann.
Trots sitt allegoriska innehåll och ett visst lärdt pedanteri,
hvilket stundom utmärker Livijn liksom Almquist, är romanen
utmärkt berättad. Om man undantager vissa partier i slutet af
romanen, som blifva för torrt betydelsefulla, glider romanen lätt
undan och läses med verkligt nöje. Uppslaget är förträffligt, och
med spänning följer man de ständigt nya och öfverraskande
scenerier, som upprullas för våra ögon. Stilen är icke så
söndersprängd af reflexioner som i Spader Därne, fast tonen liksom i
denna roman svajar mellan patos och ironi. Den är mera manlig
och gycklet öfverväger. Livijn följer sina gestalter med ett
ständigt spelöje. "Säkerligen har det icke undfallit någon
uppmärksam läsare, att det egentligen är med oss bägge, som man spelar
eller — som den nya Mollberg plägar yttra sig: ’drifver spass’
yttrar klädmäklaren. Livijn drifver spass med allt och alla i denna
roman, och hela berättelsen är genomsyrad af verklig kvickhet och
skimrande humor. Följande scen kan gifva en föreställning därom.
Under det nattliga spökeriet i Kungsträdgården blir slutligen "genom
det numidiska lejonets rytande" polisen yrvaken och inställer
sig för att förnimma, hvad därvid kunde vara att förtjäna. I
detsamma ankommer emellertid klädmäklaren. Livijn fortsätter därefter:

»Likasom en verklig general genast vid första anblicken på ett slagfält,
inser drabbningens ställning, så fann jemväl klädmäklaren, att den sist ankomne
af sällskapet vore den, som borde först lämna det. Han vände sig således
till denne och sade: »Min beskedlige Herr öfvergevaldiger! Herren håller
en så utmärkt ordning och är så påpasslig, att jag och hela allmänheten
stå hos Herren i den största förbindelse. Tillåt mig därför att få visa min
tacksamhet. Emottag här min hand. En redlig mans handslag!» —
Härvid möttes klädmäklarens hand af en annan, hvars ägare, sedan han i an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1912/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free