Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Fredrik Böök
III.
Hjalmars Dödssång.
Dikten lyder:
Hjalmars Dödssång
ur Hervara saga.
På landet jag ägde ju gårdarne fem
Med tornade borgar och rymliga salar —
Och susande lundar beskuggade dem
Och hjordar där betad’ i skuggrika dalar.
5 Men aldrig i stillheten träfnad jag fann
Mitt hjerta för äran och striderna brann
Och lugnet jag flydde — JSTu ligger jag slagen
Med bröstet förhärjadt af blodiga sår.
Snart himmelens åsyn är ögat betagen
10 Mitt tynande hjerta allt mattare slår.
I ynglingaborgen och Konungens sal
Nu mjödhornen fyllas och lamporna flamma
På gyllene bänkar nu kämparnas tal
Förtroligt sig lägrar att dricka och glamma,
15 O Bröder! ej mera i larmande krets
I mottan mig! Stungen af giftliärdad spets
Jag ligger här hjelplös, på ödsliga stranden.
Ej mer vid Er sida, i Marken jag drar
Med lågande svärd i den trofasta handen
20 Ej mera i Julron jag guldhornet tar.
O Tärnor! ej mera er ljufliga sång
Mig kjusar1 och Konungadotter, som följde
Din älskling till skeppen med bäfvande gång
Och bleknande kinder af tårar besköljde.
25 De orden nu sannas, Du sade mig då
Att aldrig vi råkas här mer skulle få.
Med bäfvan jag löste de glänsande tågen,
1 Ändradt till tjusar: se ofvan s. 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
