Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikter af Stagnelius i handskrift af Yitalis 115
visshet af högsta slag, som icke viker i värde för den yttre
dokumentationen.
I grund och botten är detta också praktiskt erkändt, för så
vidt som de yttre kriterierna i otaliga fall icke äro tillräckligt
starka i sig själfva för att fulltyga författarskapet, utan hämta sin
styrka ur den psykologiska vissheten, fast man icke gör detta
faktum klart för sig. Ett nära till hands liggande exempel skall
belysa detta. Det finnes inga ovedersägliga dokumentariska bevis på
att Vladimir den. Store och Bachanterna äro författade af Stagnelius;
det finnes en tradition därom, det finnes obestyrkta gissningar
framställda under författarens lifstid och växande till kategorisk säkerhet
vid hans död. Men ur juridiskt-processuell synpunkt skulle
omständigheterna absolut icke kunna betraktas som bindande. Likväl
finnes icke någon som satt hans författarskap till dessa skrifter i
fråga. Hvarför? Därför att den psykologiska vissheten är
oemotståndlig. Detsamma gäller en massa af de dikter som tillskrifvas
honom, och hvartill inga manuskript föreligga. Detsamma gäller
utan ringaste tvifvel för en mängd andra författares verk.
När är alltså en attribution af ett diktverk, grundad på en
estetiskt-psykologisk analys, berättigad? Den är berättigad, när
den förmår att betrakta den enstaka dikten som ett led i den öfriga
produktionen, när den förmår uppvisa en identisk syn på tingen och
mänskorna, när den kan definiera gemensamma konstnärliga
metoder och egenheter, när den förmår i det enstaka diktverket
upptäcka de fina individuella skiftningar, som särskilja hvarje
författarpersonlighet från alla andra, när den mäktar deducera verkens
egenskaper som nödvändiga resultat af mästarens. För så vidt den
förmår göra detta är den berättigad; den kan eventuellt beriktigas
eller motbevisas, men i så fall på basis af ett ännu finare och ännu
mera inträngande förstående af den poetiska organismen; om den
däremot afvisas utan vidare på grund af den psykologiska
bevisningens förmenta osäkerhet, så är detta ovetenskapligt och kan icke
diskuteras.
I detta sammanhang kan jag med instämmande citera några
ord fällda af en tysk forskare, Erich Frank, i företalet till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
