Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Gunnar Biller
1 en del "strögods" — jag vet ej från hvilka år — har
Tegnér ytterligare uttalanden om Byron. En gång klandrar han
dennes oförmåga att finna växling i vare sig karaktärer eller
situationer. "Men", säger han, "hans styrka ligger i framställningen
och utmålningen, som är verkligen poetisk och full af energi."
Warburg anmärker träffande: "Månne Tegnér ej här fällt ett
omdöme öfver sig själf?"1 — En annan gång kommer samma kritik
öfver Byrons dramer. — Den omdebatterade "Don Juan" finner Tegnér
vara Byrons mästerverk: "Helveteshettan i den sinnliga kärlekens
missbruk är här stegrad till den varmaste och rikaste poesi. Det
är ett dumt påstående, att den sinnliga kärleken och den sinnliga
njutningen i allmänhet ej skulle kunna behandlas poetiskt." — I
tillägnan till en af sina sista dikter, "Kronbruden", (1841) visar
Tegnér, att han verkligt uppskattar "store Byron", som framhålles
som en af de äkta skalder, som gjutit sin egen själ i sin dikt.
Det kunde vara intressant att veta, hvad den tredje litteräre
stormannen från denna tid vid Tegnérs och Atterboms sida, Geijer,
tänkte om Byron. Hans uttalanden äro ytterst få och vanligen
rent objektiva: de båda skalderna hade ju så olika naturer. Hvad
som hos Byron — liksom hos alla de engelska skalderna — tilltalar
Geijer, är hans sinne för verkligheten (bref till Beskow 1826). I
sina föreläsningar öfver "Människans historia" nämner han ett par
gånger Byron såsom en af dem, som bröto sig ut ur det
romantiska lyckoidealet, och han säger, att han anser dessas uppfattning
sann. Det är således hufvudsakligen realisten Byron, som han här
ger sitt erkännande. Det finns också af Geijers hand en liten
julklappsvers "med ett poem af Lord Byron till IJ**" (år 1833), som
med sin innehållsrika karakteristik kan förtjäna citeras oafkortad:
svårt att påvisa i Tegnérs öfriga diktning. Några lån torde ej förekomma
annorstädes än i »Axel».
1 Warburg framhåller som en annan likhet mellan Byron och Tegnér,
att båda stå fientliga mot tidens romantiska rörelser (lakister, fosforister) och
hylla den klassiska smaken (Pope, Leopold). Emellertid kan det icke förnekas,
att Byron, sina egna försäkringar till trots, är till en god del romantiker. —
Som en olikhet framhäfver W., att Tegnér aldrig koketterar med sin
världssmärta som Byron stundom gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
