Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, En förstudie till »Spastara»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 Martin Lamm
Det ligger ju nära till hands att gissa på Lidner som författare.
Och en undersökning af den lilla dikten visar ovedersägligt, att den
ej kan vara af någon annan.
Vi märka först, att den i dikten besjungna situationen erbjuder
en viss likhet med Spastaras. Och denna sträcker sig äfven in i
detaljer. Man jämföre t. ex. det ställe i ofvanstående dikt, där
Clytemnestra, lik en lejoninna ur Numidiens skogar, hvars ungar
man röfvat, bryter sig genom folkhopen, med följande rader i
Spastara :
Hon vaknar, skådar taket brinna:
Lik en numidisk lejoninna,
Hvars ungar man från henne röfvat har,
Hon genom tusen flammor far:
Visserligen är den numidiska lejoninnan en vanlig företeelse
inom tidens poetiska zoologi, men använd på ett så fullkomligt
identiskt sätt kan bilden knappast oberoende förekomma hos två
skalder.
När skalden i vår dikt ryckes med af spelet till den grad,
att han tror det vara verklighet och vill rusa upp på scenen till
hjältinnans hjälp, så måste man nödvändigt erinra sig motsvarande
situation i Spastara, där skalden i fantasien rusar till för att rädda
mor och dotter ("Spastara, om jag varit där"). Och liksom hans
hjältedåd där i realiteten inskränker sig till att han skänker
hjältinnans skugga sina tårar ("Jag kan ej mer; och mer din skugga
ej begär."), så nöjer han sig också här med en tåregärd ("Tag dem
— jag har icke mer.")
Men dessutom anknyter dikten till ett tidigare verk af Lidner,
hans samma sommar utgifna "Fabler". Passagen om göken och
näktergalen är nämligen endast en variation af temat i " Göken och
Näktergalen" och står kanske ännu närmare dess förebild; Gellerts
"Die Nachtigal! und der Kukuk". Göken sjunger till barnens
skratt och lek, men näktergalen slår sina drillar för älskande par
och är stolt att se sin sång belönas af deras tysta tårar:
Der Ausbruch einer stummen Zähre
Bringt Nachtigallen weit mehr Ehre,
Als dir der laute Beifall bringt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
