Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Svenska Akademiens suspension och Leopolds uttalanden därom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Akademiens suspension och Leopolds uttalanden därom 199
crantz, att "hvad som skett Svenska Akademien var för Rosensteins
skuld».
Som bekant fanns det en bland akademiens ledamöter, som i
frågan om Reuterholms inval intagit en annan ståndpunkt än de
öfriga gustavianerna, och som äfven i denna fråga såg förhållandena
annorlunda än dessa, ifall nämligen Adlerbeths uttalanden få anses
tolka opinionen hos akademiens flertal.
Det var Leopold, hvilken betraktade både Silverstolpes och
Edelcrantz’ uppträdanden med ogillande. Hans uttalanden i frågan
föreligger i ett bref till den bland hans korrespondenter, inför
hvilken han uttalar sig mer uppriktigt och oförbehållsamt än eljes
i sina bref, nämligen sekreteraren J. Gr. Westberg (L:s bref till
denne jämte några svarsbref finnas numera i Kongl. Biblioteket.)
För att rätt förstå hans uttalanden måste vi emellertid taga
någon kännedom såväl om Silverstolpes tal som om Edelcrantz’
svar, sådana de finnas tryckta i Akademiens Handlingar. Härvid
är dock att märka, att talet år 1799 trycktes med väsentliga
uteslutningar, hvarom mera nedan, och att det först är i Svenska
Akademiens Handlingar från 1786, femte bandet, tryckt 1813, som
det meddelas i sitt ursprungliga skick.
Bland ömtåligare ställen i Silverstolpes tal märkas först några
skarpa uttalanden om Karl XILs regering och hans envälde:
»På tvänne år tömde han sin faders skatter, hela hans Regering ödde
undersåtarnes blod och egendom, hans här bestod af hjältar, och hans nation
af nödlidande. Och så, inom 40 år, lärde denna nation känna sitt fel, då den,
ehuru åt en klok och säkert välvillig regent, åt Karl XII:s fader skänkte
makten att på en gång vara Konung och Grundlag. Förtrycket gaf
erfarenhet, hon födde ångren. Tronföljden var oviss; och enväldet föll med Karl XII.»
Hvarpå följde en retorisk fråga, i hvilken man nog ville läsa en
hänsyftning på samtiden:
»Huru länge skall Historien icke blott för Konungar, men för alla
Styrande;, förgäfves bevisa, att säkrast, att på hällebärget står en visligen
kringskränkt makt, och enväldet på sanden, att ingen lyckligare skänk kunde
af deras Folk göras dem, än en Iag, den de hvar stund kunde öppna och
säga: Se där min plikt och min rätt, jag har inga andra. Men hvi ropar jag i
öknen?»
Om den nya frihetstidskonstitutionen säges:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
