Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvar Silow, Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alvar Silow
Utaf en hand som viggen slungar
Wid Klippan Prometheiskt smidd,
Wid denna dag som blixten ljungar
Höj ögat öfver öknens vidd.
Där se de Myriader tåga
Den mörka stig, mot grafven vänd,
Med hvar sitt fyllda mått af plåga,
Och djupet öpnadt för de låga,
Och åskan för de högre tänd.
Den Stores och den Ringes lycka
Se där en magt som lika gör
Ge hvar och en sin slaf at trycka,
Och sin tyran at bäfva för.
Se straffet grymt, fast rättvist, skrifvet
I hjärtats djup för hvarje brott,
Och brotten födda hop med lifvet —
Och nöjet, at ge ångren, gifvet,
Och hoppet, at bedraga blott.
Hur Plågan all naturen väcker
Mot dig, olycklige, til Krig!
Med smittans gift din barm hon räcker,
Med hungren tär hon långsamt dig.
Ur Ætnas gap hon döden ryter;
Hon skakar jordens sköt, som bar
De slott hon i ruiner byter:
Och, förd på stormen, nederbryter
Den hydda dygdens fristad var.
Hvart stånd, hvar ålder lika gifver
Den Hecatomb dess altar får.
Behofvens barn hon trogen blifver
Och flyger i Monarchens spår.
Hon lifvets morgon tyst förgiftar
Uti begärens skepnad klädd:
Hon mödan och bekymren stiftar
För styrkans dar — och qvalen skiftar
Ut Kring den matta åldrens bädd.
Om du af Himlen fått et hjärta,
För dina likars Kärlek gordt,
Du tror at tröst mot lifvets smärta
Utaf en vän du finna bordt.
Gå, lugn vid storm erna och slagen,
Och dröm dig lycklig vid dess barm:
Men räds at snart ur villan tagen
Du röner, sårad och bedragen,
En trolöst gäckad ömhets harm.–––
Hör, Rycktets silfver-stämma ljuder,
Den ädles lydnad evigt värd:
De högre dygders lag hon bjuder,
Och lönen af en gagnad verld.
I evig glans, dess lager brinner:
Djerft hastar snillet dina spår.
Ditt öga stigens brant ej finner,
Men mäter blott, om snart du hinner
Den åsk-fjäll där dess tempel står.
Wäl, du hann dit: — Men säg, belöner
Dess höjd de spillda mödors dar?
Mån nog för sig ditt hjärta röner
Hvad för ditt högmod fyllest var?
O! sällhet gaf ej Rycktets dager,
O! Minnets hopp var tomt på tröst.
Ditt afstånd ej min syn bedrager:
Ser jag ej tornet i din lager?
Ser jag ej såret i ditt bröst?–––––
Ga, tingens dolda väsen spana,
Let stränderna af tidens haf,
Bind viggens flygt, mät stjernans bana
Klyf strålens udd, väg luften af:
Från helgedomen af naturen
Ryck slöjan bort, forsk hvart dess bud,
Hvar verknings-lag för Kreaturen,
Och Kan dig deras Herre buren,
Och i ditt välde Kan en Gud.
Gud, verldars Gud, din magt alt röjer,
Alt lika hög och underbar:
Den storm som Oceaner höjer,
Den tysta suck mitt hjerta drar.
Han hvilkens vink det Hela manat
Ur Chaos, och gort Chaos sjelft,
Han äfven Känslans irrväg banat,
Och samma hand som Krypet danat
Det stjernbesådda fästet hvälft.
Ack ja, han tänder solars skara:
Ack ja, han penslar blommans drag.
Hans storhet verldarna förklara,
Men olycksfull och svag är jag.
Då sorgerna min lefnad störa
Hur sku’ min tröst de under bli
Min häpnad, ej min sällhet, göra?
Mot nödens suck uti mitt öra
Hvad gör mig Spherers harmonie?–––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
