Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvar Silow, Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
19
hwilka nu underkastas Academiens ompröfning. I händelse det ej skulle
anses wärdigt någon belöning, wägar likwäl Författaren såsom en ynnest
utbedja sig Academiens omdöme deröfwer, till egen upplysning och rättelse.
När de Store ödelägga
För sin nyck en osäll verld,
Och i Themis vågskål lägga
Ej sin rätt, men sina Svärd:
När den Svagare förtryckta1
Svekets dolk i gördlen bär,
I ditt eget hjärta flyckta2,
Och slut frid med verlden där.
Dagen stiger på det höga,
Blomman öppnas, fälten le,
Menska, lät hans rena öga
I ditt bröst blott oskuld se.
Qvällen kommer med sin stjärna,
lugnet rår kring dal och fjäll:
Stang för hat din barm så gärna
Som för nattens vind ditt tjäll.
Döm ej strax den vilseförda,
Stolta vise, med förakt.
Icke vägde du den börda
Smärtan på hans skullra lagt.
Någon högre magt befaller
Öfver menskan: lär och tig.
När hon en gång mognat3, faller
Ödets frukt dock ner på dig.
Du som går att kufva jorden
Sköflad för din ärestod
Hör från Södren och från Norden
Ropar mot dig Abels blod.
I din bädd när natten tiger
Kall hans vålnad lägger sig:
När du opp på Thronen stiger
Är han redan före dig.
Frid, Nationer, Jordens Förstår,
Frid i edra spirors hägn:
Ach den usla jorden törstar
Icke efter blod, men regn.
Blott mot våld, mot villans ifver
Ware edra härnadståg:
Genom lundar af Oliver
Leden tidens stilla våg.
Och du Grymme som förkunnar
Hämd och hat i Himlens namn.
Ser du icke att han unnar
Rum åt alla i sin famn.
We den smickerfödda runa
som ditt namn till minnet bär,
Skin på grafven ej, du Luna,
Och du Blomma, gro ej där! —
Tankan är dock fri: du4 binder
Ej den väldige med hot:
Fruktan bleknar ej hans kinder,
Bojan tynger ej hans fot.
Wantrons långa dröm är faren,
Gif den vakna jorden ro:
Gå, prädika i Tartaren
Och lär djäflerna din tro.
O hvad gör det hur vi kalla5
Denne far som ingen ser? —
För hvad dyrkad bild vi faila6
För hvad heligt tekn ner! —
Mån den vise med sin lära
Än så djup, så konstigt bygd.
Kommer verldens Gud mer nära
än den vilde med sin dygd? —
Hör mig, Hör mig Gode fader
Wäsen bakom verlden gömdt! —
Blidka jordens myriader,
Led de vilda, som dig glömt.
Låt mig ällska hvarje redlig
fast han ej min orden bar:
Fridens lära vare fredlig
Som dess första Härold var.
O Hur kom hon som en aning
Ifrån himlen ljuf och hög,
Och till Ledsven för vår spaning
Som en Svan i natten flög
Hur hon målade de landen
Bortom grafvens nedgång hän
Där den rena, fria Anden
Wandrar under Edens trän.
1 förtryckta ändrådt i hskr. från: förtryckte.
2 flyckta ändradt irkn: flyckte.
8 mognat ändradt från: moget.
4 du ändradt från: den.
5 kalla ändradt från: kalle.
6 faila ändradt trån: falle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
