Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Bolin, Tegnérs båda första Napoleonsdikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Gunnar Bolin
den förre uppgick i den senare (i dikten om Bonapartes död kallas
den franske hjältens sörjande maka "Galliens Andromaque").1 Den
teckning, Tegnér gifvit af Napoleon som hjältefigur, motsvarar
fullständigt tidens heroiska dygdeideal och är typisk för
uppfattningen af Napoleon vid denna tid. För att förstå Tegnérs
Napoleonsgestalt är det därför nödvändigt att först kasta en blick på denna
allmänna uppfattning af den franske härföraren, af denne heros du
Steele, såsom han betecknande nog kallas på samtida kopparstick.
Det är närmast den franska republikens italienska fälttåg, som
bringar Bonapartes namn på allas läppar. I det trångmål, hvari
republiken vid tillfället befann sig, satte den allt sitt hopp till den
unge generalen. Bonapartes italienska fälttåg är alltför bekant för
att behöfva beröras: det är nog att erinra om, hurusom här på
allvar hans öfverlägsna härföraregeni glänser fram. Men det är icke
uteslutande som den krigiske eröfraren, Bonaparte nu blir föremål
för samtidens beundran — det stred emot upplysningstidens
betraktelsesätt, enligt hvilket endast den krigare var en verklig hjälte,
som samtidigt var "dygdig" och hvilkens bragder utfördes till
mänsklighetens tjänst, d. v. s. under upplysningsidéernas hägn. Mot
krigaren såsom sådan ställde man sig däremot afvisande. Hvad
Bonaparte beträffar, var han äfven härutinnan ett barn af sin tid:
upplysningens eller, närmare bestämdt, den
republikanskt-demokra-tiska upplysningens. Rousseau, hvilken med sina politiskt-sociala
idéer af republikanerna ansågs som revolutionens stamfader, tryckte
också sin prägel på sekelslutets idé- och känsloströmningar, af
hvilka icke heller Bonaparte blir alldeles oberörd.2 Den blifvande
härförarens fantasi sög först näring ur Homeros, Plutarkos’
lefnadsteckningar och Cæsars galliska krig, och som för så många af
tidens ungdom — Tegnér exempelvis — blefvo de klassiska
hjältegestalterna äfven Bonapartes ideal, men snart gripes han på allvar
1 Jfr P. G. Lyth, Tegnérstudier I, Sthlm 1912, s. 33.
2 Rätt intressant är förteckningen öfver det resebibliotek eller rättare
»bibliothêque de camp», han medförde under det egyptiska fälttåget. Minsta
delen omfattade — »politique et morale», medan däremot funnos 40 volymer
»romans anglais»(!) och — ännu mer tidsbetecknande — Ossian, Heloise och
Werther (se Correspondance de Napoleon, IV, Paris 1859, s. 27 28).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
