Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Martin Lamm
i samma årgång (1780 83, se ned. s. 125), där det talas om "syllo-
gismer i Barbara och Ferio så riktiga, at sjelfwa L–––––-ej
skulle funnit fel, antingen i Premisser eller Conclusion". Med L–––––
åsyftas här säkerligen en författare i Dagligt Allehanda, som under
denna signatur var Kellgrens skarpaste antagonist i Voltairestriden.
Kellgren undertecknar ett af sina inlägg mot honom med
"Anti-Bar-baro-Celarent".
"Reflexioner öfwer Dagblad i almänhet och Stockholmsposten
i synnerhet" i 1781 94 har ju karaktären af apologi för tidningen
och kan ej ha skrifvits utanför redaktionen. Dess öfverlägsna
stilisering pekar gifvetvis på Kellgren som författare, och den har
redan tidigare tillskrifvits honom. Dessutom förekomma flera af
hans favoritidéer i uppsatsen. Så t. ex. hans vid denna tid gång
på gång upprepade klander öfver att vi, i grunden ett "trumpet
folkslag" "för at härma Fransoserne, twinga oss med all makt at
wara qwicka och glada" (jfr ned. s. 126 f.). Vidare observerar
man, att Kellgren i inledningen till den ett år senare uppsatsen
"Om Witterhetsacademier" (1782 269 se ned. s. 105) på nytt upptar
samma skämt, som fyller en stor del af vår artikel, om hvad
allmänheten menar med "ingen ting" då den om Stockholmsposten
säger: "Där är ingenting uti." Den senare hälften af vår
uppsats har jag funnit vara en bearbetning af n:o 15 i van Effens
tidskrift La Bagatelle, som Kellgren hade till låns från Clewberg för
att "pillera" för Stockholmsposten (jfr Bref ss. 70, 75). En
detaljjämförelse med originalet ger full visshet om Kellgrens
författarskap.
I nära samband med dessa uppsatser stå de, som handla om
kritik och satir — de båda termerna sammanfalla vid denna tid
så tämligen. Jag har emellertid föredragit att behandla dem för
sig, då de ej äro skrifna som direkt försvar för tidningen och därför
ej som de ofvan nämnda utan vidare kunna anses härstamma från
någon af redaktionen. Endast det första numrets "Tankar öfwer
Granskning" måste själffallet härröra från någon af redaktörerna,
och man kan då ej gissa på någon annan än Kellgren, hvilket man
ju också i allmänhet gjort. Det är en protest mot den vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
