Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 85
Àtt den kvicka uppsatsen "Om klådor" i 1781 271 också är af
Kellgren framgår ovedersägligt af ett däri infördt, på vers öfversatt
citat ur Popes prolog|till satirerna, som förut fått tjänstgöra i hans
Auroratal "Om satirens wederstygglighet". Att de båda
öfversättningarna härröra från samma penna är omöjligt att betvifla. (I
Auroratalet heter det t. ex. "Fast Loge och gallerie til convulsioner
väcks"; i vår uppsats: "FastHoge och gallerie til convulsioner röras").
Olikheterna torde mindre bero på någon medveten omarbetning, än
på att Kellgren, då han skref denna uppsats, ej hade Talet öfver
Satiren tillgängligt; han begär i bref till Clewberg af den 1/io 1782
att få det sig tillskickadt. Man skulle kanske på grund af den
obestridliga novellistiska talang, hvarom denna uppsats vittnar, vara
böjd att antaga, att den blott vore en öfversättning af Kellgren,
som på egen hand lagt in Popecitatet. Men så vidt jag kan se, är
den själfständig. Det synes mig bl. a. framgå däraf att den röjer
påverkan från flera verk, som vi veta att Kellgren gärna läst.
Själfva uppslaget har han tydligen fått från en uppsats af Addison
i Spectator n:o 582 "On the itch of writing". Det är därifrån han
fått idén att likna denna åkomma vid den sveda, som vållats af
tarantelns bett. (För öfrigt tyckes denna Addisons uppsats också
ha inspirerat den ofvannämnda uppsatsen om Skaldefebern.) Den
utförliga skildringen af hur författare liksom marktschreijare ropa
sina läsare till sig och söka förklena hvarandras verk, synes mig
ha sin förebild i ett stycke i Helvetius’ De 1’Esprit (117). Och
uppsatsen afslutas med en passage ur ett af Kellgrens älsklingsverk,
Youngs satir Love of Fame, som återklingar i en strof af Våra Villor.
I samma stil som dessa båda artiklar är också "Project til en
Ny Almanack" i 1780 295, som jag gärna skulle vilja tillskrifva
Kellgren, ehuru tyvärr afgörande bevis fattas. Den börjar med att
skildra, hur också böcker följa modets växlingar: "Förr målade man
stora Systemer, nu teknar man små Utkast och Försök". Författaren
skildrar, hur i öfverensstämmelse därmed folianterna så småningom
fått lämna platsen för duodecerna "och ändteligen har man hunnit
at bringa alla menniskliga kunskaper i Almanachs-format.
Lyckeliga påfinning i en tid, då Generation är så förswagad, at föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
