Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 91
förhållandet mellan summan lidanden och njutningar hade ju
Kellgren också förut gjort efter Maupertuis mönster i sin prisskrift i
Vitterhetsakademien.
I nära samband med räfsten med pekoralisterna står också det
ständigt återkommande gycklet med pedantiska disputationer. Vi
känna ju genom en mängd uttalanden Kellgrens förakt för
universitetspedanteriet och särskildt för disputationsväsendet, som skarpt
angripes i Bergstenskritiken och sedermera i en uppsats i
latinfrågan (se ned. s. 100). Det förefaller därför troligt, att det är han,
som till att börja med gifvit uppslag till detta skämt. Och en del
af de små spetsiga notiserna på nyhetsafdelningen om nyventilerade
disputationer göra gifvetvis intryck af att vara skrifna af honom.
Så t. ex., då det i 1779 144 med anledning af en af Fremling
presiderad disputation öfver frågan "om man förr har begrep om
själen, än om kroppen", säges: "En fråga som är ganska
Acade-misk, och som tyckes wara swar at beswara för hwar och en, som
ej har nog lyckligt minne at kunna komma ihog sina första begrep,
sen han träder in genom werldenes port." Eller då det i 1779 296 på tal
om Kemners afhandling "De propagatione Animae humanae" heter:
"Det kan intet annat än gagna och förnöja hela den lärda werlden,
at ändteligen få weta det rätta sättet at göra Själar, hwilket alt
hittils warit en hemlighet äfwen för de största fortplant are."
En dylik, något längre recension af akademisk litteratur är
den, som i 1780 275 bestås åt en dissertation af C. G. Bjugg.
Här synes mig Kellgrens författarskap ganska väl kunna styrkas
genom jämförelser med en uppsats i 1781 241 om latinstudiets nytta
(se ned. s. 100). Liksom där skildras det, hur ynglingen efter att
ha fått lära sig att skrifva dålig latin kommer till akademien och
där med ens befinnes skicklig att utge ett arbete i hvilket ämne
som helst. "Om årligen wid Rikets Åcademier allenast skrefwes 3
eller 4 Disputationer, skulle de kanske passera til efterwerlden, men
nu skrifwas 100, och de passera til Kryddboden." Så heter det i
vår recension, och i den nämnda uppsatsen heter det:
"Pedantiska til sina ämnen, afhandlade utan grundelighet, författade
utan sammanhang, förtjena de fläste det öde, som väntar dem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
