Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 125
underkasta oss dit wälde. .. . Hwilka nöjen skulle wi ej förlora, om
du förnedrade dig med alfwarsamma saker, om du anwände så
mycken tid på din själs prydning, som på din wackra kropp!" Det
är ej att förundra sig öfver att läsarne kände sig något villrådiga
om syftningen i denna satir. I n:o 56 tog en insändare till orda
äfvenledes i ironisk ton, beklagande att det täcka könet tyvärr
började visa benägenhet att affalla från den höga ståndpunkt, som
Phi-losophe à ]a mode prisat, gå i kyrkan och läsa moraliska böcker i
stället för La Pucelle. Detta tvingade Kellgren att i n:o 83 än en
gång träda fram och något tydligare tillkännage sin ståndpunkt,
fortfarande naturligtvis i ironisk form. Här få vi något säkrare
bevis för hans författarskap. Han skildrar sitt bryderi, då han
skall försvara sig mot sin motståndare: "Jag gjorde distinctioner,
divisioner och subdivisioner så dugtiga, at ingen Magister skulle
mera excellerat dermed i en Disputation. Jag wände up och ned
på mina böcker, at finna en Logica, och fant henne möglig och
dammig under bokhyllan. Glad öfwer detta fynd, sammansmidde jag
syllogismer både i Barbara och Ferio så riktiga, at sjelfwa L . . .
ej skulle funnit fel, antingen i Premisser eller Conclusion. Jag feck
äfwen fast i en nyligen utkommen lärd Disputation, at se til, om
wi få själar på annat sätt nu än i Cartesii och Leibnitzens tid, och
om det kunde hafwa någon inflytning på den befarade förändring.
Jag fägnade mig redan öfwer en lärd seger och war så glad, som
en Präses, när en klyftig opponens af höflighet concederar. Sedan
alt detta länge prässat swetten ur pannan, ärhindrade jag mig, at
alla dessa bewis, hämtade från så grumlig källa som det farliga
förnuftet, passade sig hwarken för ämnet eller min profession."
Det är, som vi se, ett gyckel med den akademiska
disputations-tekniken, ett af Kellgrens favoritämnen. Skämtet om syllogisraer
i Barbara och Ferio känna vi igen från den nyss förda polemiken
med Addisonöfversättaren. En detalj som den om den höfliga
opponenten, som concederar, kunna vi återfinna så sent som i kungörelsen
för Pro sensu communi, där det talas om en opponent "skyldig at
af höflighet säga concedo". Den omnämnda disputationen är ingen
annan än Kemners, som redan föregående år varit föremål för skämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
