Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 129
och onyttiga wetenskaper, som inspärra själen och förtårka hjertat.
Nej, jag menar här de wällärde, de wärkelige Philosopher, som
studera menniskjor, mer än Böcker, som älska sammanlefnaden, som
lärt at generalisera sina begrepp, afskudda alla skadeliga fördomar,
och respectera de nyttiga, göra sanningen älskad eller åtminstone
drägelig, ej framsläppa til hopen mer än en stråle i sänder, för at
ej såra des ögon; wisa nöjet wid sidan af skyldigheterne,
egennyttan wid laglydnaden; graduera dygderne efter deras mer och
mindre allmänna nytta, wänskapen framför egenkärleken,
Patriotismen framför wänskapen och menniskj okärleken framför Patriotismen.u
Några verbala paralleller till denna passage har jag ej funnit. Men
hela resonemanget återfinnes i utvidgad form i hans Handelsbibliotek.
Där göres samma distinktion mellan den gammalmodige
akademilärde och de moderna "Cabinetts-Philosopher", som man med orätt
söker hindra från att ha sitt ord med i statskonsten. Också den
sist citerade graderingen af dygderna från statslig synpunkt
öfverensstämmer ju alldeles med den uppfattning vi lärt känna i andra
uppsatser af Kellgren.
I 1780 96 förekommer en artikel i samma anda. Den upptages
till större delen af ett citat ur Helvetius (De 1’Esprit II 21), men
inledningen är själfständigt skrifven och förefaller mig gifvetvis
vara af Kellgren: "Då jag detta år ofta i sällskaper hört talet
falla på wåra närwarande Bröder, Turkarne, och därwid inhämtat
de owanliga, förakteliga, och löjeliga omdömen, som man haft om
detta folkslaget, deras drägt, smak, lefnadssätt, bruk, seder och
Gudsdyrkan; har jag dels förargat; dels ömkat mig öfwer det
nationella högmod, som drifwer et folk, at hysa så falska och
orättrådiga begrep om et annat. Det är besynnerligt, at ingen ting
gifwes så förnuftigt, så heligt, på en wiss ort, som man icke på en
annan, utskrattar eller fasar wid, ej heller någon ting, så dåraktigt,
orimmeligt och brottsligt i wissa nationers ögon, som ej hos andra
winner bifall, förundran och wördnad . . . Man håller sig sjelf för
klokast och fullkomligast af alla, man ger företräde åt sina
släktingar och wänner framför oskylde, af sit stånd framför andra stånd,
Samlaren 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
