Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixten Belfrage, Genombrottet i Lidners diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genombrottet i Lidners diktning 173
Men Du ej nog Dig vagta kan;
Ty kärlek millan skölden flyger,
Et mirten blad i Lagren smyger,
Och Segrarn frågar: Monn jag vann?
Scenen i tredje akten är ju en verklig krigsscen. Kämpalekarna
ha blifvit allvar: tessalierna gå till storms mot Korint. Men
idyllen är icke alldeles borta. Liksom i l:sta akten följer
omedelbart efter uppmaningen till strid ett framhäfvande af att kvinnans
ömhet är det bästa segerpriset, som mer än allt annat eggar till
tappra dater.1
Som Lamm redan antydt, är det i Klopstocks Hermannsschlacht
som förebilden är att söka. Men kan där understundom komma
Lidner ganska nära i spåren: I den stora bardscenen (se. 3) sjunger
en kör:
Horet Thaten der vorigen Zeit!
Zwar braucht ihr, euch zu entflammen, diese Thaten nicht,
Doch tonen sie eurem horchenden Ohr,
Wie die Stimme der Braut, wenn sie Blumen euch bringt.
I sin segersång i ll:te scenen erinrar sig Thusnelda sin
bröllopsdag och jämför med den segerdagen nu:
O Tag, dem keiner glich! Nur dieser Tag des Siegs
Gleicht meiner bebenden Freuden Tage!
Heut nennet der schöne, heftige Jüngling mit der blutigen Lanze
Mich wieder das erstemal Braut.
1 Likheten mellan de båda scenerna sträcker sig äfven till enskildheter.
I båda förekommer den Lidnerska stjärnapoteosen: Din Segervagn en Stjerna
blifvit (I: 2, A-texten),- Dit Namn skal ock en Stjerna få (III: 2). Denna
apo-teosering förekommer inom parentes redan i »Romeo till Juliette», där den
tilldelas den ädelmodiga våg, som återskänker Romeo Juliettes porträtt: Där
Afton-Stjernan lik, hon väldigt skulle stå, Bli kallad Juliette, och
Marmortempel få (jfr Mjöberg, Språk och stil 1913, s. 159). — Som närmaste led före
denna apoteosering framföres i båda scenerna förhärligandet genom ryktet:
Då Dina storvärk Jorden fylla, Det trötta Rygtet hvilar sig (I: 2), Hvart
Tidehvarf Dit Hielte Namn På Rygtets vingar för (III: 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
