Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixten Belfrage, Genombrottet i Lidners diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Sixten Belfrage
genhusens hjältebragd. "Hvart tidehvarf ditt hjeltenamn På ryktets
vingar för", — skalden skulle understryka fåfängligheten af denna
tanke, men han utbrister i stället:
Hur eldas nu mit bröst! I Hjeltar! til hans ära
Jag helga lyran tar, som Bard, och Svensk, och fri.
At sjunga Stora Män, åt Dem at offer bära,
Är Deras like bli.
Längre fram i dikten träder äfven krigssångens sista motiv i
dagen, fastän under mera personlig synvinkel:
Min lagerkrönta graf af dig, min trogna maka,
En helig midnatts stund, ack! snart besökas skal.
Det finnes i dessa rader något af den antikstämning, som gör
krigssångens sista strof så klar och vacker, men det är icke
Klop-stocks antik.
Barddräkten är endast en lätt påkastad förklädnad, som
lämnat skönjbara spår blott i en del yttre arrangemang, men
som icke förmått omfasonera innehållet eller den språkliga formen.
Om man samlar tillhopa de mest markanta ställena i Lidners
patriotiska diktning, de som träffas i Freden, Ode till den finske
soldaten, Öfver general Sprengtportens död, Gustaf Adolfs ärestod,
skall man finna iakttagelsen bekräftad. Fäderna, som manas fram,
äro desamma, hvilkas vålnader skymta i "Gustaf Vasa", och klangen
är hvarken hämtad från Masons druidkörer eller Klopstocks
bardsånger, icke ens från de af dennes oden, där det antika elementet
är som starkast. Förebilderna ligga på närmare håll och på
betydligt legitimare banor. Lidners diktning kände lika litet den
germanska som den nordiska forntiden. På vägen till den nordiska
renässansen hann Lidner, — några glosor oberäknade, — icke längre
än till Montesquieus klimatlära, och då känningen med den redan
visade sig i "Erik XIV", är det ju vackert så.1
1 Lät nit för fosterland i alt ert värk sig te;
På det Europa må med skräck och afund se:
Fast världens södra pol naturens gunstling blifvit,
Hon Sverge redlighet, och järn och hjältar gifvit.
Erik XIV, V: 1.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
