Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Albert Nilsson
brefvet. Någon strid mellan filosofien och teologien kan han icke
finna. "Huru skulle derföre förnuftet kunna upte några sunda slut,
någon san ärfarenhet som skulle vara stridige med nådenes
värkningar i döpelsen och derpå följande nådastånd? detta hörer ej till
Philosophiens krets, den kan således ej här uphäfva sig till domare,
eller gynna sådana meningar, som beröfva själen sina väsendteliga
egenskaper, utom hvars ägande själen ej skulle vara förnuftig eller skickelig
att emottaga nådenes värkningar, hvilket är det man påstår i Thésen."
Till sist beklagar sig författaren öfver att ha blifvit orättvist
beskylld för att "hysa tankar, som borde gjöras till löje för
Allmänheten, som öfverända kasta både Theologie och Philosophie och som
voro försmädeliga mot den Högtlofvade Skaparen, etc. hälst han städse
kunnat på Academien finna mig och där benägit rätta det han tykt
mig hafva felat: Han hade således väl kunnat underlåta att
blottställa både sin och min okunnoghet för et uplyst Publicum som
straxt lärer se att detta Herrens förhållande äfven är nog oanständigt
den vördnad för Högärevördige Präses hvartil vi bägge äro så högt
förbundne."
En månad efteråt (1774 n:o 7) inför åter Neikter ett bref till
respondenten för tesen om de medfödda idéerna. Han döljer sig
under samma signatur som förut och låter studenten berätta en
historia från sina julferier. Neikters kvickhet firar här
sannskyldiga triumfer.
Min Herres uplysning utspridde så tjocka strålar, som någonsin S:t
Niclas hufvud i en Rysk Kyrka. När Upsala Tidningen N:o 3 kom med
Posten til vår Sochne Herre, var hos honom Julkalas, då jag för första
gången feck äta vid Herrskapets eget bord: (NB. jag skäl säga in parenthesi at
jag hade satt värjan snedt och jag tror det var däråt Fröknarna började
skratta.) Min Far beväpnade sin vördiga näsa med glasögon och läste.
Han viste derunder en så glad mine, at jag aldrig sedt den samma lifligare
när han emottagit Likstod efter en Nämdeman, än nu då Han fan at ideae
innatae icke uphäfde gransämjan emellan Theologie och Philosophie; Men
denna glädje-skål blef snart upfyld med Mara, då han såg huru min välmenta
lärgirighet uttyddes til sidvördnad för Högärevördige Herr Präses, hvilken jag på
det högsta vördar och respecterar; Men huru kunde jag som nyss kommit
ifrån Gymnasio, blyg och dertil fattig, hitta til de Fälten, på hvilka Hr.
Respondens berättar de förträffeligas te uplysningar hämtas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
