Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Albert Nilsson
Eoms Talemän en Cicero eller Plinius, som i sin tid äfven in Philosophins,
kunnat taga examen rigorosum, skulle upstiga ur sit stoft och höra en af
våra Philosopher i Cathedern, skulle de svårligen tro at han talade Latin,
så framt de icke togo honom för en besvärjare, som på en korsväg
upma-nade Hecate emot sina Fiender. En tydelig Sanning, som straxt kräfver
allas bifall, behöfver icke söka sig et skjul bakom et tjokt moln af
Barbariska Termer, hvilka öfversvämmat Philosophien lika som de Egyptiska
Gräshoppor med sin mängd undangömde dagen. Et Gudavett, som icke lärt at
med distinctioner och definitioner confundera sig sjelft och andra, famlar
här i samma tökn som en Lynceus, hvilken blifvit inföst i en tilltäpt
tunna: Om han ock bäres in i en illuminerad Sal skulle han vara i samma
natt, så framt han icke hade något hos sig hvarmed han kunde peta undan
sprundet. En Pompejus eller Scipio på sin segervagn kasta glada och öpna
blickar på en oräknelig mängd åskådare och sky ingens ögnakast, men en
Phryne och en Thais, som Domaren upställer på Torget til en skåderätt,
kastar gärna om hon får förklädet öfver hufvudet.
Fastän du i ditt Svar bannat mig, kunde jag dock nu icke annat än
taga dit partie hälst jag tyckte han blef för grof. Jag tog fram de språk som
du citeradt; men han skulle ändock hafva sitt ord uppå. Han sade sig här
åter se den bedröfveliga oseden at under den snygga pretext til at visa
Förnuftets och uppenbarelsens likformighet, våldföra den sednare til försvar
för ogrundade hypotheser. Jag undrar, fortfor han, huru den der
Respondens vågat utan Facultetens censur inblanda Theologie; Wisserligen hade
han då blifvit påmint om det Språket som förmanar at undfly onyttig
spörsmål och ordaträtor; Wisserligen hade han blifvit varnad at icke draga Guds
H. Ord til försvar för en Sects hypotheser. O! at han, som visar sin
Ad-versarius til så förträffeliga undervisningar, åtminstone haft det lilla begrep,
(han nyttjade ser Bror dina egna talesätt) at fråga sin Präses til råds:
Aldrig hade han då kommit fram med så illa lämpade Språk; Jag vill icke
stiga innom Theologiens råmärken, utan jag låter hvar och en som äger sens
commun sjelf dömma om dessa Språk bevisa det denna Karlen vill; dock
lärer han aldrig vilja neka at Mäniskjan fö^es et otrones barn, men får
tron genom nya Födelsen och Döpelsen; skulle derföre Barnens tro bevisa
ideae innatae så måste denna Respondens påstå at Döpelsen är medfödd.
Wår Sochne-Herre som annars ofta går i Kyrkan och de två sidsta
åren skänckte ganska mycket mjöl och Penningar åt Sochnefolket, samt sällan
byter om Bönder på sina Hemman, tyckte dock det denna ovettingen hade
rätt: han sade blått at hans censur var för mycket bitter. Man bör sade
han, icke så hårdt handtera dem, kanske de fela mer af enfaldighet och
blint nit än af elakt upsåt; men den elaka Karlen skulle lika väl hafva det
sidsta ordet. Han säger at en envis trätgirighet och Esprit de Contradiction
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
