Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Albert Nilsson
hvari han framhöll det som en tidnings skyldighet att lämna plats
för alla granskningar som ej röra personer eller såra anständigheten.
"Jag begriper derföre icke af hvad skäl M. H. förhåller min
Recension af Hr. Lect. Bussers Compendium Philosophiae Moralis, hvilken
jag så längesedan insändt. Denna Bok är författad på Latin, och
kan således flyga omkring hela verlden; hon är förespråkad med så
myndiga och frikostiga loford, at en Utlänning torde deraf taga sig
skäl at anse henne som den högsta effort af svenska snillet. Det
synes derföre vara nödigt at vi sjelfve uptäcka hvad värde det
Svenska Publicum sätter på detta lärdomsfoster; Men skulle M. H.
fortfara at neka mine anmärkningar et rum i sine Tidningar, blifver
jag dock icke rådlös; Jag skall gripa till samma medel som Boileau
vid et dylikt tillfälle :
Et s’il ne m’est permis de le dire au papier,
J’irai creuser la terre et comme ce barbier
Ferai dire au roseaux par un nouvel organe
Midas, le Eoi Midas a des oreilles d’ane.»
Neikters bref hade åsyftad verkan. Visserligen reserverar sig
utgifvaren i en not och önskar att författaren såväl till brefvet som
recensionen "hade vid dess upsättande varit någodt mera fogelig",
men utlofvar likväl recensionens införande i nästa nummer. Neikters
långa recension fyller nästan hela de följande fyra numren (1775,
n:i 42—45). Jag meddelar här ur den några utdrag, som ha ett
allmännare intresse. I inledningen beklagar sig Neikter öfver att
de dåliga skriftställarna sprida sig inom litteraturen som ett ogräs,
då däremot de förtjänstfulla inte läsas och därför af brist på
uppmuntran tröttna att producera.
En stor Författare, som förespådde et snart inbrytande Barbarie, upgat
som det enda präservativ deremot, at de Lärde mindre skulle skrifva och
bätre granska sina Arbeten. Ehuru detta rådet var ostridigt godt, synes dock
som de lyckliga snillen, hvilka här och där träffas, följa det trognare än man
önskat, och det mera hos oss i Sverige än på andra orter. Alt äger sina
naturliga orsaker, och torde hända at man icke misstager sig om man nu
upsöker dem i den kallsinnighet vår Allmänhet, mera än andra Folkslag,
visat at urskilja och belöna ägta snillen; kanske at detta äfven bidragit at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
