Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Albert Nilsson
större än Sverige, som är likväl så stort, fastän M. H. och andra förnuftige
Människjor dageligen se huru liten hon är. Men Herr Metaphysicus må tro
at jag brände af honom på slutet. Jag frågade honom, om han har varit up
till Solen, och sedt huru stor hon är. Han tvär teg och kunde ej svara et
enda ord mera.1 Äfven så råkte jag i sistens en af samma slag, som
sade at luften var Materiel. Jag frågade om han hade sett luften. Han
svarade, at man väl på vist sätt kunde säga sig se luften, då man såg det
blå Himlahvalfvet, hvilket icke kunde vara sådant om icke luften bestod af
particlar, som reflecterade ljusstrålarne, men at det ock vore andra sensus af
hvilka man kunde sluta till luftens materialité, såsom t. ex. känslan. Man
såge ju dess värkningar på Segel, på väderqvarns-vingar etc. Hade jag ej
nyss förut fådt läsa Min Herr Metaphysici grundeliga anmärkning i N:o 11,
så hade segren varit oviss. Men M. H. må tro, at han blef skamflat, då
jag frågte honom, om gamla Segel på hvilka länge har blåst, hade funnits
växa mer, än de som varit mindre brukade, och om Väderqvarns-vingar växa
mer än det, som står i skuggan för blåsväder.
Ad haec Mathematicus nihil, utan geck ifrån mig, talade sedan hela
afton icke et ord med mig en gång, utan såg ut liksom ville han säga, det
var sjelfva — — — at disputera med. Du ädla Metaphysica likväl, då
man förstår at gagna sig af dig. Utom dig hade Magister Montanus knapt
gådt ut med at göra sin Mor till en Ölkanna först, och sedan till Människa
igen. Men à propos min hjertans Herr Metaphysicus, jag har ofta tänkt,
at äfven som de der Mathematici, hvilka med sin sufficance jag icke eller
kan tåla, göra skilnad emellan den Elementariska och högre Mathematiqven,
så skulle vi Metaphysici också af vår Metaphysica göra två afdelningar,
och kalla den ena Popularis, som afhandlade vanliga och begripeliga vackra
ämnen, men den andra altioris indaginis et reeondita, som lärer at bevisa
hvad man vill, ock at refutera ef^er behag all ting, fastän man intet skulle
känna och förstå sine contraparters skäl eller tankar. — — —
Nej min Herr Metaphysicus, det är bättre vi hålla oss innom våra
för-skantsningar, och icke våga oss ut på fältet. Då äro vi så mycket mer
oöfvervinnerlige, som ingen mer bryr sig stort om, at attaqvera oss. Låt
oss, om vi då änteligen skola gifva oss i färd med de där Mathematici,
när de komma med sina orimmeliga satser, haire svara dem med den ärlige
Provincialen, som sade åt Scheinerus redan år 1612, då Scheinerus ville
inbilla honom, at Solen hade fläckar, som gingo bort och kommo igen: J’ai
lu, sade den hedersmannen åt Scheiner, plusieurs fois Mon Aristotele tout
1 Syftar på ett yttrande i Christiernins artikel, där han förnekar, att
solens massa minskas: »Denna slutsats är en uppenbar gissning, som icke
grundar sig på minsta rön. Ho har någonsin varit up til Solen eller eljest
blifvit varse dess aftagande?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
