Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter
217
Min upriktiga tilgifvenhet för Herr Cancellie Rådet och min kärlek til
uplysning, hvars rätt Herr Cancellie Rådet försvarat, har väckt hos mig et
ömmare deltagande i denna händelse än jag kan uttrycka.
Skulle denna händelse vara praeludium til något ännu obehageligare, så
bör det trösta Herr Cancellie Rådet, at allmänhetens och i synnerhet alla
dygdigas och förståndigas högaktning icke undgår Herr Cancellie Rådet.
Min vördnad och tilgifvenhet kommer at följa Herr C. R. i alla skiften
af lycka eller förtretligheter.
Det obehagliga rykte, som Neikter på flera ställen i brefvet
berör, torde ha bestått i de beskyllningar, som riktades mot
Rosenstein för att vara jakobin och hufvudman för en talrik politisk sekt.1
Då under de sista åren af 1780-talet kantianismen införes i
Sverige af Neikters kollega och vän Boethius, ställer sig Neikter
oförstående gent emot den nya filosofien liksom Rosenstein och
Leopold.2 Han har säkert varit alltför genomträngd af
upplysningsfilosofiens sensualism för att fatta det nya och epokgörande i
Kants filosofi. Med hvilken vaken blick Neikter emellertid följde
de andliga tidsrörelserna, visar ett bref till Rosenstein från den 28
okt. 1789, hvari han säger sig redan ha studerat Kant. Troligtvis
har det varit Boethius, som gjort Neikter uppmärksam på honom.
»Kanten har jag läst, men så flycktigt och cursorie at jag icke hunnit
göra mig et redigt systeme af hans tankar. Hume tyckes gifvit anledning
til hans speculationer. Kant har velat undanrödja de luckor, som Hume
säger sig hafva uptäckt. Men det fordras bättre tid och törhända mera
patience än jag haft för at approfondera en byggnad som auctorn tyckes
föresatt sig, at med flit göra konstig och i onödighet skaffa et djupsinnigt
afseende. Politice är det hraf för literaturen at dylika Grüne Esel ibland
framstötas.–––-Om vi icke få något nytt, som ser besynnerligt ut, hvilket
åtminstone väcker vår upmärksamhet, fastän det icke ökar särdeles våra
ljus, falla vi i inertie.» — — —
Den löjliga kamp, som Christiernin på 1790-talet igångsatte mot
kantianismen, ogillade Neikter högeligen. Betecknande för hans
toleranta, humana syn på tingen äro de disputationer, som han
1797 utgaf De Philosophis calumnia lacessitis. De ha sin särskilda
adress till Christiernin. I slutet af andra delen behandlar han den
1 Se Ljunggren, Sv. Vitt. Häfd. Del II s. 94
2 Om Kants införande i Sverige se Liljekrantz, B. Höijer, s. 53 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
