Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Liedgren, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Witterhetsarbeten.) Ty att dessa småsaker syfta på Sophie Runnevall
kan icke lida något tvifvel. Innehållet är nämligen mycket
betecknande för förhållandet, sådant Wallmark skildrat det. Enligt
hans berättelse har mamsell R. visserligen högaktat och värderat
Wallin men ej för honom hyst någon egentlig erotisk böjelse, utan
grämt sig öfver att hon mottagit hans ring, då hon ej kunde älska
honom så, som han förtjänade bli älskad. Den första af charaderna
(Journalen 1809 n:r 64, den 2 december) skall, enligt hvad ett
följande nummer meddelar, åsyfta ordet Skönhet. Den lyder så:
Ditt segrande Hela förstår jag mig på
Att dyrka långt bättre än klandra:
Ack! vore Du mindre det Första ändå!
Nej! vore Du mera det Andra!
Du renaste, skönaste Andra i verlden,
Du skulle dock blifva det Första med mig!
Och nu — hvad är högheten, lyckan och flärden?
Jag säger förtjusad mitt Hela till Dig.
Åt åre det bättre skall bli;
Men nu då mitt Första är inne,
Mitt hjertliga Andra Du finne
Så godt som mitt Hela, Julie!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
