Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Liedgren, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förmodligen härstammade han från den bekanta småländska
prästsläkten Osængius, inom hvilken Annerstads pastorat i Växjö stift
länge gick i arf. Han erhöll sedan fältkamrers titel, men assessor
blef han aldrig. Däremot fanns, såsom Stockholms Stads Calender
1808 visar, en assessor Anders Gustaf Osængius, som s. å. blef
kammarrättsråd. Men det var med Anders Philip Osængius, som
Sophie Runnevall omsider gifte sig.
Om tiden efter brytningen berättar Wallmark följande. När
Wallin insåg, att skilsmässan var oåterkallelig, sjönk han i en djup
melankoli, den hans vänner på allt sätt sökte skingra. I denna
sjuka och nästan svärmiska sinnesstämning besökte han ännu oftare
än förr vännen Wallmarks hus, där han annars alla söndagsaftnar
brukade infinna sig för att först på tisdagen återvända till Karlberg.
Vid ett af dessa besök träffade han mamsell Marie Dimander jämte
en hennes syster, döttrar till en afliden tobaksfabrikör på Regeringsgatan.
Fru Dimander bodde (enligt 1810 års mantalslängd för Jakobs
församling) med sina tre döttrar, af hvilka Anna Maria var äldst
(tjuguåtta år gammal), i kvarteret Stuten n:r 56—57. Sönerna
Anders och Carl innehade faderns affär med firma Anna Dimander
& Son. Wallmark bodde (enligt samma mantalslängd) i kvarteret
Hästeskoen, n:r 13. Då umgänget enligt Wallmark var mycket
lifligt mellan Dimanderska hemmet och hans egen familj, synes det
åtminstone ej omöjligt, att Wallin gjort Marie Dimanders bekantskap,
innan hans förra förbindelse upplöstes. Wallmark säger blott,
att Wallin flere gånger råkade dem i hans familj. Af sammanhanget
vill det dock se ut, som om sammanträffandet skett först efter
brytningen med Sophie Runnevall.
Marie Dimander såg enligt Wallmarks utsago ej illa ut, var
flitig kyrkogångerska, yttrade mycken tillgifvenhet för präster i
allmänhet, berömde, äfven i Wallins närvaro, hans predikningar,
som hon sade sig aldrig försumma, och bedömde med mycken
urskillning andra predikanter hon hört. Wallin, som enligt samme
sagesman nu icke begärde bättre än att få fästa sig vid någon, fann
mycket behag i denna kloka och stadgade kvinna. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
