Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Liedgren, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif 21
När Wallin under intrycket af ihållande sjuklighet i slutet af
1817 och olikartade bekymmer tänkt tillbaka på sitt lifs erfarenhet,
kan han väl ha känt sig gripen af den världströtthet, som
Hemsjukan tolkar i mäktig biblisk stil med patriarken Jakob och
Predikaren som mönster:
Ej många de äro, mitt eländes år;
Min tid, på långt när, ej till fädernas når:
Dock hafver jag skådat mig mätt häruppå.
Det blir som det varit:
Är hvad jag förfarit,
Och summan af allt hvad jag lärt mig förstå.
Öfverhufvud verkar dikten hvarken framsprungen ur någon
kärlekssorg eller ur grämelse öfver personlig skuld eller enskild oförrätt.
Det är mera en offentlig mans bikt, som mycket verkat och trädt i
vidsträckt beröring med människor, men af allt blifvit desillusionerad.1
I rent språkligt hänseende frappera vissa arkaismer, t. ex. jorden
"drager svepningens skrud", "mång ståtliga ord", "jordenes
ring", "världenes ö", hvilka Wallin näppeligen skulle användt i
profanpoesi under tiden närmast efter 1809. Ännu 1812 har han
(i sitt Betänkande rörande Nya Psalmboken) bestämdt afvisat hvarje
tanke på att i nya psalmer tillåta föråldrade ord och böjningsformer
— "det är detsamma som att göra nya antiker: de bedraga ej
kännaren, men röja charlatanen". Och ännu då han 1816 i ett bref
till Åström förklarar sig ej längre stötas af inversioner som "Fader
kär", tillägger han uttryckligen, att dylika friheter dock blott kunna
tillåtas i "andelig poesi". Det torde vara Geijers och
nyromantikernas föredöme, som här så småningom förmått Wallin att öfverge
sin tidigare ståndpunkt i fråga om arkaismers användning.
1 Märk, att den i Hemsjukan uttryckta, för Hellas och Tegnér
karakteristiska uppfattningen af tillvaron som ett kretslopp och historien som
en blott upprepning af redan förut inträffade händelser eljes ej är Wallins.
Se t. ex. Sv. ps. 32: 5 och 117:1 o. f., där just tanken på nya insatser i
världsutvecklingen framträder. Dessa bägge psalmer förekomma först i 1816 års
förslag och åsyfta samma världshändelser, som Wallin i Bibelsällskapstalet
1816 och i företalet till det samma år utgifna psalmboksförslaget hänsyftar
på som glädjande tidstecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
