Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Johan Nordström
strorum. Har han dött något af de närmaste åren? Eller har han
tillbragt sin tid som informator eller sekreterare i någon adlig
familj och aldrig erhållit något statens ämbete — något som dock
vore märkvärdigt i anseende till hans betydliga lärdomsförtjänster?
Liksom i fråga om så många andra 1600-talspoeter skall måhända
vår kunskap om Rudhelius’ lefnadsöden alltid förblifva fragmentarisk.
Den bild af skalden, som de båda bröllopsdikterna ge, är
möjligen icke så representativ. Kanske skref han också andra och
bättre dikter, som icke kommit till vår kännedom. Men måhända
skall det dock lyckas oss att i Br. Besw. återfinna samma bild,
ehuru med äldre och mognare drag.
Vid en undersökning som denna gäller det helt naturligt att i
första rummet konstatera — så vidt det låter sig göras — den rent
språkliga identiteten, som den grundval, hvarpå man sedan i allt
trängre cirklar kan närma sig det individuella. Denna identitet vill
jag nu söka fastställa med utgångspunkt dels från sörmlänningen
Rudhelius’ språk i de kända bröllopsdikterna och vanligt dåspråk,
dels från den nutida sörmländskan, sådan den grammatiskt blifvit
framställd i Torsten Ericssons ypperliga afhandling i Svenska
Landsmålen och lexikaliskt i Gustaf Ericssons ordbok i Bidrag till
Södermanlands äldre kulturhistoria och i ännu otryckta samlingar.
Br. Besw. är naturligtvis afsedt att vara skrifvet på riksspråk,
men knappt någon af den tidens författare undgick att i sina
skrifter förråda sin dialekt. Bäst lyckades detta sörmlänningarna, på
grund af att deras språkområde blef skådeplatsen för en brytning
mellan uppsvenskt och götiskt mål, som i viss mån förlänade det
en tämligen neutral karaktär.
Vid första påseendet är också Br. Besw. ur dialektal synpunkt
ytterst färglöst, och på sitt sätt bestyrker också detta dess
sörmländska ursprung. Men vid ett närmare komparativt studium af de
kända handskrifterna framträda dock åtskilliga med sörmländskan
öfverensstämmande dialektdrag, hvilka, om man sammanställer dem,
möjligen tyda på ett original, som varit mindre riksspråkligt korrekt än
någon af de senare afskrifterna. Invänder man, att dessa
dialektdrag varit af skrifvarnas, kommer man ändå knappast ifrån sakför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
