Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze 161
Br. F., trots deras olika läggning för öfrigt. (Jfr t. ex. Br. F. v.
289, 297 ff. med Fr. L. v. 73, resp. 147 ff.!) Att dessa dikters
författare också är Br. Besw:s synas dessa omständigheter antyda på
ett nästan afgörande sätt. Härefter vill jag då öfvergå till några
anmärkningar af språklig och (stil)psykologisk natur.
Som ett för alla våra tre dikter gemensamt drag står
Hercules-beroendet. I annat sammanhang ha vi förut något undersökt arten
häraf och funnit, att man ingenstädes kan tala om slavisk imitation.
Mest framträdande är dock inflytandet från den Stiernhielmska
stilen i Br. F., något mindre däremot i de senare dikterna. I den
förstnämnda är Iasonskildringen bemängd med Stiernhielmska
tankeelement, särskildt från Hercules’ dygdepredikan, och beroendet i
fråga om ordval och uttryckssätt är rätt vidsträckt och belöper sig
sannolikt till vidpass ett 30-tal fall (t. ex. å galnu v. 64, i hwimslm
v. 65, ögnlaat v. 107, åtbrud(l) v. 134, smystrande v. 236, snillo v.
250, med mått’ och hoof v. 260 o. s. v. Förutom dessa och ett och
annat till upptar Rudhelius af Stiernhielms " Gamble och sälsynt
brukade Ord" inga alltför främmande och för det lefvande språket alltför
okända ord. Stundom bildar han själf på grundvalen af från
Hercules lånta ord nya former. Af yrkia bildar han så substantivet
yrkare (v. 6), af flater (vanus) flaatheetenes (v. 47), af ijdka idkan
(v. 3) o. d.; analogt med Stiernhielms tung-lynt är lättlint (v. 148);
jämförlig med alster (Here. v. 289) är sammansättningen sängalster
(v. 146) o. s. v. Häri kan man ju redan spåra en gryende själfständighet.
Med afseende på arkaiserande böjningsformer ansluter sig
dikten blott delvis till Stiernhielm. Egentligen är det endast
ålderdomliga substantivböjningar, som tilldraga sig uppmärksamhet:
genitiver som lätiones, dygdenesz, Wärldenes, flaatheetenes, ädelheetenes,
Jungfrunes; dativ- och ackusativformer som ähro; wärdenne, cronone,
ivicktene, wärdenom; dock växlande med de moderna formerna.
Vidare kunna anmärkas några enstaka böjningar som sins fars (v. 95)
och til sinom Fadher (v. 98), hwariom (v. 251), med märckliga snillo
(v. 250), med allan bekostnat (v. 40) och en och annan till. För
öfrigt saknas mera frappanta arkaismer som t. ex. de Stiernhielmska
plur.-dativerna på -om; ålderdomliga verbändelser o. s. v.
Samlaren 1914. \\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
