Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze? 179
manna likheter, den dialektala och kulturella, ha vi steg för steg
närmat oss den individuella gemensamheten. Vi ha funnit, att
dikterna ha gemensamma rötter i den klassiska och
reformations-litteraturen, och därvid fingo vi tillfälle att i hufvuddrag följa vår
antaget identiska författares psykologiska utvecklingsgång.
Därefter ha vi i det mera individuellt språkliga liksom äfven i det
stilpsykologiska funnit en sådan mängd väsentliga
öfverensstämmelser, ofta af frapperande identitet, att det icke numera kan synas
oss för djärft att anse vår identitetsteori bekräftad och hädanefter
betrakta Johannes Rudhelius, denne okände man, som författaren
till Bröllopps Beswärs IhogKommelsze.
Af gammalt har Br. Besw. ansetts som en humoristisk dikt och
en festglädjens dikt, hvilken bildar epok. I det föregående har här
antydts en annan uppfattning. Till anda och syftning
sammanhänger denna dikt med en äldre tids religiösa och okonstladt
realistiska bröllopsvers, som just når sin höjdpunkt i Br. Besw.
samtidigt med att andra och mera moderna riktningar inom genren
började göra sig allt mera gällande. Det är sant, att Br. Besw. är
en festglädjens dikt — men festglädjen är blott en ram omkring en
tafla af det allvarligaste innehåll. Jag skulle vara böjd att tro,
att Br. Besw., just i blandningen af dessa element, är den kanske
mest svenska af 1600-talets alla dikter. Hercules ger oss seklet
mer i högtidsdräkt, i ett sublimt ögonblick, Br. Besw. däremot en
bild af dess människor i det verkliga livet. Praktbegäret och
njutningslystnaden, typiska för storhetstidens segerdruckenhet,
konfronteras med bondelifvets trista och ofrånkomliga hvardaglighet med
dess kamp och strid mot fattigdom och nöd. Men öfver allt detta
höjer sig den förtröstansfulla religiositet, som var styrkan hos
stormaktstidens svenskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
