Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Vår äldsta svenska hexameterdikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Johan Nordström
rytmiskt förtjänstfull dikt, hade Daniel Kylander visserligen icke.
Men det skulle ju dröja ännu många årtionden, innan (med
Lagerlöf) accenten som princip för svensk vers blef teoretiskt klart
fastställd och ännu mycket längre, innan den kvantiterande versen utan
hänsyn till det naturliga uttalets kraf alldeles försvann ur vår
diktning.
Anmärkningsvärdt är vidare, att hexametrarna äro rimmade,
ett oklassiskt drag, hvari Kylander dock i Bureus’ verser hade en
förebild, ifall nu dessa voro bekanta. Det är knappast antagligt,
att han känt Arreboes rimmade hexametrar i Hexaëmeron, som ju
förelåg blott i manuskript ända till 1661. Bekantskap med en del
spridda tyska försök (Gessner, Fischart, Eisenbeck) är ju dock
tänkbar.
I Carolinska tidehvarfvets komiska diktning änger Wrangel (s.
61) en dikt af Samuel Danielson Westhius från 1659 — "Bröllopz
Örtekrantz" — som det första åtminstone genom sin längd
betydande försöket till svensk rimmad hexameter. Tills vidare få vi nu
öfverflytta detta omdöme på Kylanders dikt.
Enligt Linköpings stifts herdaminne var Daniel Kylander
Elo-quentiæ Lector och son till den frejdade Linköpingsbiskopen
Jonas Kylander, äfvenledes han bekant som versskribent genom ett
under studieåren i Wittenberg 1597 författadt "carmen græcum".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
