Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Till frågan om Hercules' två versioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Sverker Ek
blir utslagsgifvande också i fråga om urtexten. Men handskriften
underordnas ej blott trycket utan också Bröllopps Beswärs
Ihog-Kommelsze, som anses direkt ha lånat från urtexten. Detta postulat
hvilar på en omotiverad förmodan, att Br. Besw. skulle ha skrifvits
före 1658, men sedan Nordström1 påvisat, att den författats 1669,
ramlar den luftiga byggnaden i spillror. Trots dessa metodiska
brister iakttar Lindroth i detaljer oftast en försiktigt pröfvande
hållning, som många gånger är utredande ej minst i några
anmärkningar mot Hesselman.
Frågan om en eller två versioner kan knappast definitivt lösas
enbart på filologiska grunder utan först genom en sammanhängande
litteraturhistorisk belysning. I väntan på att en sådan kan komma,
har jag gjort några enskilda iakttagelser, som möjligen förtjäna
publiceras, då de synas tillräckligt markanta för att visa, att den
Ekebladska handskriften i stort måste återge urtexten riktigt. Då
jag tagit upp flere af de mest misstänkta partierna, har jag ansett
mig kunna inskränka mig till rätt få exempel. Någon fördjupad
framställning af utvecklingsspörsmålet har jag ej på någon punkt
försökt, då jag anser, att detta blott kan ske med användning af
Stiernhielms otryckta filosofiska anteckningar.
Ämnet i Hercules har från början fångat Stiernhielm, därför
att det gaf honom tillfälle att utveckla sin spekulativa
dygdeuppfattning. I det af Schück2 tryckta första latinska utkastet af
Hercules, där dygdens och lastens strid framställes som en mekanisk
schackspelslek, har Stiernhielm redan utgått från en platonsk
dygdeuppfattning. De fyra hufvuddygder han där framför, Prudentia,
Fortitudo, Justitia och Temperantia, äro nämligen just desamma som
Plato först karakteriserat i Staten. De fyra laster, som motställas
dessa, utgöra rena negationer af respektiva dygder och uttrycka
därigenom Stiernhielms nyplatonska uppfattning af det onda.3 Att
Stiernhielm genom Herculesdiktens olika versioner fasthållit samma
1 Samlaren 1914.
2 Schück, Bibliografiska och litteraturhistoriska anteckningar. Upsala 1896,
s. 70-76.
3 Swartling, a. a., s. 67—69.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
