Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Till frågan om Hercules' två versioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till frågan om Hercules’ två versioner 19
Däremot är det tydligt, att vi komma in i en alldeles ny litterär
miljö, när vi i 1658 års upplaga läsa fortsättningen
Samt then tröst-rijke kärleeks-lärdoms-fulle Diana,
Schäfer Amandus, kysk’ Amaranth’, Eromena, Chariclia,
Eurialus, Fiametta, Calisto, le Cento-novelle,
Dessa herderomaner och italienska renässansnoveller kunde ej vara
kända utanför Kristinas hofkrets, sådan som den utvecklades i
början af 1650-talet. Att särskildt "kysk’Amaranth" varit populär
vid hennes hof, torde framgå af Amarant-ordens instiftande 1653,
då drottningen själf uppträdde som herdinnan Amaranta.1 Efter
denna grupp nämnas åter några folkböcker
Uhlspegel/ om han än är något grof/ och plump uthi Pussar
Iämte then tijd-fördriflige Claus/ bör och inte förachtas.
Man kan ej förbise, att dessa alster nu betraktas med ett tydligt
nedlåtande. Af Thil Vispegei dateras den äldsta kända svenska
upplagan till 1661, men den anses "vida äldre inom vår litteratur" .2
Alldeles omöjligt är dock icke, att den inkommit just under
1650-talet.
Till slut nämner Stiernhielm en grupp, afpassad för "högre
Förstånd" och "yppare Lärdom"
La Macaronica di Coccaj, Rabelais, La Lucerna:
Picaro, Picara samt La Pippa di Pietr’Aretino,
Samt then högt-stiliserad’ Rhetorica delle Puttane;
Det är ej sagdt, att ens Stiernhielm kunde känt till alla dessa böcker
redan 1647: Palavicinos La Eettorica delle Puttane... lär ej ha
utkommit förrän 1644; med La Lucerna menas möjligen en
diktsamling från 1651.3
I sin helhet lämna v. 138—147 en synnerligen god karakteristik
af den litterära bildningen vid Kristinas hof. Herderomaner och
renässansnoveller voro mest på modet, men var man ej anspråksfull,
kunde man ännu hålla till godo med folkböckerna; blott några få
1 Jmfr III sv. litt. hist. I (2. uppl.), s. 480.
2 Schück, a. a., s. 362.
3 Jmfr Saml. vitterhetsarbeten..., s. 397.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
