Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 79
människan skymtar "ett nytt ljus öfver dessa ords betydelse" —
och till sist "sjelfva Handlingen i verlden efter Guds bud". Också
i detaljerna är anslutningen till Swedenborg ytterst märkbar. Den
enda skillnaden är, att Almquist genomgående låter känslan spela
en större roll under denna utvecklingsgång än Swedenborg. Till
sist har individen genom ett lif i kärlek nått en sådan ståndpunkt,
att det gudomliga är "den öfvervägande kraften" inom honom,
behärskar hela hans väsende. "Då är noviciatet slutadt, den äkta
lefnaden såsom medborgare för himmelen och jorden begynner och
det Helas skådning blir din lek." (a. a. s. 41—43.)
Härefter börjar den egentliga afhandlingen om det hela, som
alltså endast är fattbar för invigde och äfven af dem blott med känslan
kan förnimmas. Detta märkes också på framställningssättet, som
här blir afsiktligt dunkelt och genom den fruktansvärda
terminologien endast med hjälp af Schelling och Swedenborg kan
nödtorftigt öfversättas i begripligt språk. Att gå in på alla dessa
distinktioner synes mig ganska hopplöst, så mycket mer, som vi —
såsom jag redan påpekat — till stor del här endast återfinna
Swedenborgs världsschema. Endast några för Almquist mer väsentliga
punkter må framhäfvas.
För att kunna belysa hur det Hela uppstått ur kärleken lånar
Almquist här ur Schellings " Untersuchungen über das Wesen der
menschlichen Freiheit" läran om "den gudomliga urgrunden" eller,
såsom Schelling efter Böhmes mönster älskar att kalla den, "der
Un-grund". Då intet finns före eller utom Gud, måste han enligt Schelling
ha grunden till sin egen existens i sig själf. Denna grund till Guds
existens är ej detsamma som Gud själf, det ärnaturen i Gud. "Wollen
wir uns dieses Wesen menschlich näher bringen, so können wir sågen:
es sey die Sehnsucht, die das ewige Eine empfindet sich selbst zu
ge-bären." (Sämmtl. W, I. VII s. 359.) Det är det medvetslösa, den
dunkla grunden, ur hvilken Gud genom "själfuppenbarelsens eviga
dåd" framskrider till medvetande, det kaotiska, regellösa, som är
grunden till all ordning, den djupa natten, ur hvilken ljuset uppgår.
I Murnis (De dödas sagor s. 91) har Almquist i en passage,
som emellertid ej finnes i det första manuskriptet, direkt reprodu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
