Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Martin Lamm
I samma riktning verkar en annan afvikelse från
swedenborgia-nismen: Almquist gör kärleken, viljan till den enda drifkraften
vid skapelsen. Redan hos Swedenborg fanns ju viljans primat
fram-häfdt, och det är närmast i hans fotspår Almquist går, då han
gör viljan till den ledande. Men detta underordnande går hos
Almquist ända därhän, att han förklarar, att viljan är det enda
verkande i Universum, det "lefvande Enda". Det är ej förståndet,
som ser eller tänker, utan viljan, som ser med förståndet som
medium. Jag har redan framhållit de faktorer, som kommo Almquist
att lägga en sådan vikt på viljan, känslan, kärleken — dessa trenne
begrepp sammansmälta i hans filosofi. Under ytterligare intryck
från nyromantisk filosofi genomför han nu fullkomligt denna
uppfattning. Förståndet får endast rollen att vara "den i en bestämd
punkt ponerade viljan". Det är därigenom att den sålunda
begränsar viljans oändlighetssträfvande, som det tvingar denna att "klarna",
att "igenkänna sig sjelf". Men i viss mån kommer ju dess
sträfvande att gå i motsatt riktning mot viljans, att verka
"sammandragande". Att det är från Schelling, som Almquist närmast fått
den Fichteska tanken att göra viljan till urkraften, behöfver
knappast påpekas. Det tyckes också, som om den roll, han tilldelar
förståndet, skulle ha sin närmaste parallel hos Schelling. Denne
urskiljer i intelligensen från dess första ursprung tvänne
verksamheter, en obegränsad, produktiv, en begränsande, åskådande. Den
förra verkar utåt, är " centrifugal", under det att den senare riktar
sig inåt, är "centripetal".1 Almquist har t. o. m. användt sig af
exakt samma metod att åskådliggöra förhållandet mellan vilja och
förstånd (eller godt och sant, som ju enligt Swedenborg är
detsamma), då han säger: "Då sålunda i evighet det Goda
centrifugerar, och det Sanna centripeterar, så existerar ett lefvande
Universum". (a. a. s. 48) Denna tanke, att förståndet är ett — om också
nödvändigt — hinder för viljans oändlighetssträfvande, kommer,
såsom vi skola se, att blifva af största betydelse för Almquists
människouppfattning.
Människan tillhör ju ändlighetens värld, men har del i
oänd-1 K. Fischer, Gesch. d. neuer. Phil. VI. s. 710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
